En patetisk gubbes dagbok för år 2021

Att ha en blogg om sig själv, då man går in på sitt 73:e  år tyder väl på att det inte står rätt till där uppe, eller? Men  bloggen, dagboken behöver ju inte läsas  och skulle man av misstag komma in på min sida så kan man ju snabbt gå ur, hi hi hi.  Hur som helst så är det här en slags dagbok för 2021 över mina fysiska aktiviteter, till fots, på cykel och i kajak samt lite tänk  om än det ena och än det andra. Bland annat min kärlek till Skåne och motionen som den bästa medicinen för att må bra!

Blogginlägg den 2 augusti 2021
"Efter jobb kommer lediga dagar och Islandsfilmen är färdig"
Efter en arbetsvecka på 52 timmar för den gamle gubben är det nu skönt att ha två lediga dagar innan det är dags igen, hi hi. Men som frun säger: Om man inte jobbar kan man aldrig njuta fullt ut av att ha lediga dagar. Det har hon så rätt i. Men nog om jobb och i stället till allt filmande som jag gjorde på Island, när vi var där och körde runt hela ön, 240 mil. Efter att ha gått igenom nästan 2000 tagna filmsekvenser med min billiga Actioncamera Go Pro Heroe White, så har jag redigerat ihop en film på 13 minuter. Så är det någon som tänker sig att bila runt Island eller har något annat intresse att titta på filmen så är det bara att klicka på bilden nedan.

Vad gäller  träning, paddling, cykling och löpning just nu så är det inte mycket som sker. Men jag ska försöka komma igång nu igen för jag tycker att mitt vänstra knä känns lite lite bättre i alla fall.

Blogginlägg den 25 juli 2021
"Vilken sommar och vad härligt att man nästan nu igen kan vara som förut, innan pandemin"

Ingen mer än de som hatar sommaren och älskar vintern kan tycka denna vackra, varma och underbara sommaren är skit. Vi andra bara älskar den, ja det gör jag i a f. Sedan frun och jag kom hem från Island så har det blivit löpträning, familjeträffar, läkarbesök och mycket sol och bad. Det gäller att passa på så man får lite färg, hi hi. Många unga i dag vill inte alls få någon brun färg på kroppen men jag är ju uppfostrad med 50-  och 60-talets solande och badande av mina föräldrar, som träffade hela sin släkt i stort sett på samma badplats lördagar och söndagar under sommaren. Vi var bättre på att umgås enkelt på den tiden. 

Hur som helst så var jag ute och paddlade i havet inför mitt Kullaberg Tviathlon härom dagen. Det gick inte alls så bra som jag tänkt, så jag har skjutit lite på den utmaningen. Jag har ställt in ultraloppet Huggormen 100 km på Hallandsåsen den 28 aug p g a att mitt vä knä inte är så bra. Jag kommer att försöka rehabilitera det så mycket det går samt ta en kortisonspruta innan jag ska springa Kullamannen Ultra i november, som antagligen blir mitt sista lopp i kuperad terräng och på stigar med mycket sten och rötter. Varken mitt dåliga vänstra knä eller det högra, som är lite bättre mår speciellt bra av den typen av underlag, så från och med  nästa år övergår jag nog mest till att springa plant på asfalt eller grus.
Så här packat som bilden visar var det i går på stranden i Ystad vid Mossbystrand. Men nu blir det inte riktigt lika fint väder de närmaste dagarna  och många  börjar jobba igen, så så fullpackade stränder blir det nog inte mer i sommar.



Blogginlägg den 17 juli 2021
"Hemkommen från 2400 km med bil runt Island och med massor av minnen och vackra bilder och filmer"
Efter att ha kört i stort sett exakt 2400 km  runt Island och samlat på mig nästan 2000 filmsekvenser med min Actionkamera Heroe White, så ska jag försöka få ihop en ca 10 min lång film om vår resa och det vackra vi sett. Det kommer att ta lite tid så innan dess får ni hålla till godo med bara några bildgalleri från Island. Förhoppningsvis så blir någon intresserad och vill se filmen. Den är klar om ett par veckor och jag lägger in den här i ett blogginlägg. Välkommen tillbaka men se först några Islandsbilder som lite reklam för filmen, hi hi hi!



Blogginlägg den 6 juli 2021
"Så är det offentliggjort, tala om att binda ris åt egen rygg, hi hi"
Jag blev utskrattad då jag som 53-åring sa: jag ska enhjulscykla de 200 milen mellan Haparanda och Ystad. Jag sa det  utan att ens äga en enhjuling eller någonsin provat. Fem år senare så hade jag gjort vad jag sa och dessutom helt utan service. 23 dagar tog de 200 milen att enhjula, varav 100 av de milen cyklades på den trafikerade E4:an. Tala om dårskap! Om detta med Kullaberg Triathlon är dårskap vet jag ej, men jag vet att vindar och strömmar kan vara förrädiska runt Kullen och många äro de skepp som förlist. Hur som helst så ska jag ladda upp bland vulkaner, lava och aska och lite annat också på Island innan jag tar mig an Kullaberg Tviathlon.

Blogginlägg den 3 juli 2021
"I dag är jag verkligen röd och vit"
I dag är det fotbollsfest för oss som älskar engelsk fotboll och vårt grannland. Först spelar Danmark mot Tjeckien och sedan England mot Ukraina, som tyvärr besegrade oss. Så med den danska Dannebrogen och den engelska Sant Georgekorset på bild ser jag fram mot matcherna som börjar om lite drygt tre timmar resp 6 timmar. Vi är röde, vi är hvide, We are red We are  white! 

Tillägg efter Englands tredje mål på Ukraina. Saken är biff! Danmark möter England på Wembley på onsdag den 7 juli, vilken match, vilken match. Den får jag se på hotell i Reykjavik för den vill jag inte missa.

Kan ju inte låta bli att visa Ystad hamn med båtar av i dag och i går. Ystad som nu verkligen börjar samla turister från när och fjärran i tusental och åter tusental och det är roligt. "Här var det livat här var det glatt, här var det blommor i morsans hatt" som den gamla ramsan säger, hi hi hi.


Blogginlägg den 1 juli 2021
"Ett fegt polismord och vaccinpass"
I dag bryr jag mig varken om vem som är statsminister eller om skatterna höjs eller sänks. Det jag bryr mig om och blir oerhört ledsen över är mordet på en ung polis. En man som ville tjäna vårt land blir skjuten till döds i sitt arbete.  Det händer så mycket i vårt samhälle i dag att vi tvingas se bort för att inte förgöras av ledsna tankar men ett mord på en polis kan vi aldrig, aldrig acceptera och inte vända oss bort från.  Alla politiker måste agera tillsammans och komma med faktiska åtgärder och inte bara utredningar för att stoppa våldet och dödandet. De boende i området måste också visa samhället att de inte heller accepterar dödandet genom att vittna. 

Så var då dagen för vaccinpass kommen och frågan var: Skulle det bli inloggningskaos?  Visst blev det svårt att få sitt pass de första timmarna men sedan gick det bra men vad betyder ett vaccinpass denna dag då vi alla sörjer en ung polis som bara ville göra sitt jobb.


Blogginlägg den 25 juni

"En Midsommarstång kan göras på många olika sätt"
En människas proportioner är ganska perfekta som midsommarstång och likaså en skampåle. För många år sedan var frun och jag vid Fredriksstens fästning i Halden där tog då frun en mycket lämplig bild på mig sittande/stående  i skampålen. Varför frun tyckte att jag skulle sitta i en skampåle behöver vi inte gå in på hi hi. Nej för sjutton, det var jag som bad henne ta en bild. Men visst har man gjort ett och annat i livet som man skäms för. I dag kan man få sitta i skampålen av olika orsaker som tex att inte komma till starten  till ett ultralopp man anmält sig till för man är lite trött eller inte känner för att springa. Man behöver dock aldrig sitta i en skampåle om man inte klarar ett ultralopp, nej aldrig. Nog om det, för nu önskar jag Er Alla:

Världens bästa Midsommar

och hoppas att ingen av er ska behöva sitta i någon skampåle för att ni tittade ner i flaskan för mycket under Midsommarhelgen, vilket tyvärr ibland kan vara lätt gjort, jag vet tyvärr! Bilden på den vackra vyn nedan efter skampålen är från branten nedanför Ale stenar på Midsommarafton.

Blogginlägg den 22 juni 2021

”Den sista färden, nej för faan inte för mig  men för bilen -  ja”

Så har då söndagens ultralopp ”Sydkusten Ultra” 100 km mellan Falsterbo Fyr och Ale stenar klarats av. Det var en dag med ökenhetta vilket gjorde att man fick dricka kopiöst (mer än 10 liter). Var man sedan kunde svalka sitt huvud med vatten  så fick man göra det (från kranar, i havet och med fruns hjälp som hällde iskallt vatten från en dunk över huvudet). Det var ett oerhört tufft ultralopp beroende av den hetta och stekande sol som var men det gick och i mål kom jag 11 minuter innan solen gick ner. Starten skedde vid Falsterbo Fyr kl 04.26 när solen gick upp. Man hade sedan tiden till solen gick ner vid Ale stenar kl 21.49 på sig. Nog om det och inte faan blev det sista färden utan det är bara att planera nästa lopp i och med den underbara kärleken jag känner till att springa och ta mig fram långt med bara muskelkraft. Jag är så klart oerhört tacksam för gåvan/bonusen av att vid 72 års ålder kunna röra mig som jag gör. Det är verkligen inget jag slår mig för bröstet över utan bara tacksamt och ödmjukt konstaterar.

Sista färden blev det dock i går för vår 21 år gamla VW Golf combi som nästan hade gått 40 tusen mil, då den kördes till en skrotfirma i Sjöbo. Med den bilen har vi upplevt mycket, så tack kära bil.

Filmen nedan visar lite från Sydkusten Ultra i söndags och den kärleken vi ultralöpare känner för springandet även om det tar emot ibland, vilket man glömmer mycket fort.


Blogginlägg den 12 juni 2021
"Trelleborg - Ystad, 50 km spring som genrep inför Sydkusten Ultra om nio dagar"
Så blev det ett snabbt beslut när jag vaknade på morgonen, att jag skulle springa Trelleborg - Ystad 50 km som ett genrep och test av mitt vänstra knä inför den stundande Sydkusten Ultra den 20 juni. Det var varmt över 24 grader mitt på dagen så det kändes och trots att jag drack ca 4 liter vätska (vatten, coca cola och drickyoughurt) så blev jag ganska illamående den sista milen till Ystad. Men en bild eller i detta fallet film säger mer än 1000 ord, så jag filmade så klart mitt spring och resultatet eller en del av det kan ses nedan.

Blogginlägg den 9 juni  2021
"Sveriges Nationaldag, Vattenriket och andra vaccinsprutan"
Så har det åter varit Sveriges Nationaldag, som inte firas speciellt av oss svenskar. Varför är vi (de flesta av oss) så icke nationella? Se på Norge eller Frankrike där kan de verkligen konsten att fira sin nationaldag.  Hur som helst så besökte jag det s k "Vattenriket" i Kristianstad kommun i söndags på Nationaldagen och åkte en Safaribåt på Helge å, vilket kan ses i bifogad film nedan. I måndags så bar det sedan i väg till vårdcentralen för den andra vaccinsprutan, så nu jävlar världen, nu kommer jag, hi hi..

Om en vecka drygt så får jag bekänna färg då jag ska kuta Sydkusten Ultra från Falsterbo Fyr till Ales Stenar vid Kåseberga, 100 km. Man startar vid fyren då solen går upp och för att få en medalj av arrangören Olle Svalander så måste man vara vid Ale stenar innan solen går ner. Förra året gick det bra med ca 20 minuter till godo. Sluttiden blev ca 17 timmar och 20 minuter och hur det såg ut kan ses i filmen från då, som finns nedan efter Vattenriket.

Blogginlägg den 31 maj 2021

”Har jag inte lärt mig något av Kay Pollaks föredrag för 20 år sedan?”

Jag åkte till Snogeholms strövområde för att springa den gula slingan på 17 km i ett härligt sommarväder. På parkeringen där träffade jag en man i min ålder som hade en kajak på taket på sin bil. Han tänkte paddla runt lite lugnt. Vi kom i samspråk och pratet började med små korta cyklingar, paddlingar och spring och slutade med att jag tappade alla fördämningar och berättade om att jag cyklat enhjuling från Haparanda till Ystad 200 mil på 23 dagar, sprungit upp till Stockholm 70 mil på en vecka, enhjulat mig upp till Stockholm och sprungit halva Stockholm Marathon baklänges, cyklat tre gånger genom hela Sverige på tvåhjulingar, Haparanda – Ystad på 7 resp 8 dagar och Smygehuk – Karesuando på 9 dagar med mera med mera. Jag fick också höra mycket trevliga resor som han hade gjort med muskelkraft. Så även att jag pratar och pratar så lyssnar jag också. När jag lämnade honom så tänkte jag på Kay Pollak och ett föredrag av honom som jag avlyssnade i Malmö för mer än 20 år sedan. Konsten att lyssna och inte överglänsa den man pratar med. Så de första kilometerna på min runda skämdes jag lite att jag så snabbt bara dragit upp mig och mer eller mindre spytt upp en massa av mina utmaningar och projekt. Usch det var dåligt av mig och jag vet ju att jag inte ska göra det men idag så hade jag inga gränser.

En rolig kommentar som min ålderslike jag pratade med  sa var: Har du någon diagnos?  Ja, det är ju ofta människor med diagnoser som gör extrema utmaningar och jippon. Jag svarade lite luddigt för jag vet egentligen inte hundraprocentigt, men något är det väl, hi hi hi.  Men det börjades tidigt för far och jag cyklade genom hela Danmark redan då jag bara var elva år, och min far var en riktig kämpe, så på den vägen är det.  En över 60 år gammal svartvit suddig bild avslutar detta inlägg på min far och mig då vi cyklade från Fredrikshamn på Jylland genom hela Danmark till Köpenhamn. 

Jag skulle kunna sjunga som Uggla när han sjunger om sin far, "där bort vid pilen har jag lagt min far" men bara nästan för jag paddlade ut i Kalmarsund med min kajak med hans aska i en pappersurna och lät askan förena sig med all världens vatten, för det var så far ville bli begraven då han dog nästan exakt 90 år gammal för snart 16 år sedan.

Nog om det och åter till sommarvärmen som kom idag. För efter min löptur som gick mycket bra efter den kortisonspruta jag fick i mitt vänstra knä förra veckan, blev det stranden i solstol och visst blev man lite röd på kroppen. Inte dock av rodnad p g a att jag skämdes för jag pratade så utan spärrar, nej det var solen, he he.




Blogginlägg den 23 maj 2021
"Glittrande hav och nästan utslagna liljekonvaljer"

Sandhammaren är en av mina skånska pärlor och att vandra längs med havet i sanden på den breda och långa stranden är gudomligt. Att också vandra genom Hagestads naturreservat i maj då liljekonvaljerna blommar och doftar så underbart är som ”lök på laxen”. Så igår den 22 maj  gjorde jag en drygt 8 km lång promenad, vilken kan ses i filmen nedan och hur jag gick kan ses på kartan sist i filmen. Tyvärr var jag några dagar för tidigt ute för att liljekonvaljerna skulle stå i full blom.



Blogginlägg den 20 maj 2021    
"
En vecka med mycket natur och friluftsliv, som jag älskar"
Sedan jag fick mitt friskintyg angående ryggtumören för en vecka sedan så har det nästan blivit mer natur och friluftsliv än vanligt. Det har varit cyklingar, vandringar. löpturer och paddling i min luftkajak. Jag har gjort två filmer från två ställen som jag bara älskar och det är Hammars backar med stora fält av gullvivor och från Snogeholms strövområde och paddling i Snogeholmssjön. Sedan har jag också varit i naturreservatet Rövarkulan i Höörs kommun, så även där i från blir det en film. Då jag lägger in filmerna här så skriver jag inte mer då ju som ni vet en bild säger mer än tusen ord, hi hi och är det någon som är en svammelgubbe och aldrig slutar prata så är det väl jag, så tyst nu gubbe och låt filmerna berätta.



Blogginlägg den 14 maj 2021                   
"Frisk som en nötkärna - ja då får man nog leva så länge som farsgubben till 90, arvsanlagen är starka"
Ja då kom brevet i dag, som förklarade  att jag var helt frisk i min ryggrad och att ingen ny tumör växt fram. Skönt, jag var i o f sig inte så oroad då jag inte kände något i ryggen, som då jag hade tumören för tre år sedan. Så nu blir det enligt brevet nedan kontroll igen om tre år men jag räknar med att leva lika länge som farsgubben fick göra, till 90. De arvsanlag vi får med oss från våra föräldrar är starka så eftersom jag nog var och är  väldigt lik min far i det mesta så får jag nog 20 härliga och fina år till. Ja det hoppas man ju så klart. Det är också skönt att veta att det inte förekommit senilitet i släkten för det är ofta arvsrelaterat. Men det blir som det blir vad gäller den saken. Nog om arvsanlag och sjukdomar.

I går cyklade jag (ja frun med men då jag håller mina nära och kära utanför bloggen så skriver jag bara jag) runt Vombsjön. Jag cyklade den korta distansen på 35 km, som de har i sitt lopp Vombsjön runt, som alltid går den första lördagen i augusti sedan 1971. De två andra distanserna är 65 km och 100 km. Jag cyklade och filmade rundan i mitt projekt "Skåne på cykel", som tillsammans med mitt springande och paddlande finns att läsa om på sidan www.utforskaskane.se Paddlingen drar jag igång nu de närmaste dagarna med någon kortare paddling, som ännu inte är bestämd. Film från cyklingen kan  ses efter bilden på friskförklaringen av min ryggrad.


Blogginlägg den 9 maj 2021

”5 grader varmare och mer än 10 gånger större”

Nej, även om jag älskar naturen så önskar jag ett Malmöbesök i dag sa jag till frun när vi vaknade till regnet som rann på fönsterrutan. Det ska också bli 5 grader varmare i Malmö än i Ystad. Ja så är det ofta på våren, ganska kallt och blåsigt i Ystad men varmare och behagligare i Malmö. Så det blev Malmö mer p g av min önskan än fruns. På temperaturmätaren i bilen kunde man se temperaturen höjas ju närmare vi kom Malmö och då vi parkerade utanför Malmö Stadion vid Pildammsparken kändes vinden nästan ljum och temperaturskillnaden var fem grader.  Att sedan börja stadspromenaden i Malmö med ett besök i Pildammsparken som anlades till världsutställningen 1914 gjorde mig på ett strålande humör. För lika mycket som jag älskar stillheten i naturen, så älskar jag staden och dess livlighet, bruset och dofterna från alla restauranger samt se förändringarna och utvecklingen som hela tiden sker.

Efter en 2 timmars promenad genom centrum förbi Malmöhus och genom Kungsparken och Slottsparken tillbaka till Pildammsparken i flödande sol och med känslan av att nu kommer snart sommaren, så fikade vi vid Margaretapaviljongen. Sen tog vi bilen och körde till Västra Hamnen och flanerade där innan vi avslutade med glass på en parkbänk inköpt på Lejonet och Björnen, som är ett välkänt glassmärke i Malmö. Ja så kan en dag i pandemins tecken gestalta sig våren 2021, hi hi hi.

Sedan räckte det med ”storstadsbrus” och vi återvände till vårt lilla och mysiga och lugna Ystad, som är mer än 10 gånger mindre i befolkningsstorlek än Malmö. Men och det ska sägas: Jag älskar att besöka Malmö och jag älskar att bo i Ystad. Nedan några bilder i ett galleri från parkernas stad Malmö.

Faan två veckor har gått sedan jag röntgade ryggen men ännu inget besked på om jag är fri från min tumör, som opererades bort 2017. Men jag kan absolut vara lugn för hade det varit något så hade min läkare hört av sig omgående.

Blogginlägg den 7 maj 2021
"Sveriges äldste Robinsonvinnare, ja varför inte"

Sedan Robinson började på TV 1997 för 24 år sedan har jag tittat på det då och då. När jag väl börjat titta på en säsong så har jag alltid sett på alla avsnitt tills vinnaren varit korad. Nu funderar jag på om jag ska söka till  Robinson 2022, vilket jag egentligen aldrig tänkt. Men varför i så fall som 72-åring söka, borde jag  inte gjort det i så fall för 24 år sedan? Vem faan tror du att du är? Visst är jag så klart svagare fysiskt än de yngsta men trots min ålder så är jag ganska stark och när det gäller hinderbanor, klättra, balansera, träffa mål, simma under vatten, lösa sudoku och vara klurig  så är jag jävligt bra. Jag får väl ta mig en riktig funderare för jag har någon vecka till på mig innan ansökningstiden går ut för att vara med i 2022 års Robinson. Men frågan är om jag söker, lägger man bort min ansökan direkt p g a ålder?

Hur som helst så ser jag framför mig att, morgonen efter finalen som sänds i juni 2022,  vara intervjuad i TV4:s Morgonprogram, som den äldste Robinsonvinnaren. På frågan, Varför ville du vara med?  så kan svaret ses i pratbubblan. Jag är lite förbannad över att man i Sverige bortser från att vi som är över 70 kan vara en resurs i samhället och inte bara ska sitta vid en damm och mata änder. Se på andra länder, där äldre personer är något man räknar med, ta till exempel USA:s president Joe Biden, som snart är 80. Så det kanske blir en ansökan, hi hi hi och i så fall under parollen: Gammal är äldst!

Blogginlägg den 1 maj 2021
"Frihet kan ses på så många sätt och är väldigt olika i Sverige för olika åldrar"
I dag på 1:a maj har tidigare år demonstrationstågen som krävt frihet varit många. Inte här i Sverige uttryckt i något direkt frihetsord för vi har ju en grundläggande frihet att säga och göra i stort sett vad som helst inom lagens ram. Men skulle man fråga folk boende i Sverige vad frihet är för dem så skulle man nästan få lika många olika svar som de man frågar och frihet ändras över tiden. För en skulle det vara frihet att bo i en lägenhet  och slippa allt arbete med trädgård och hus och för en annan skulle det kännas instängt och lite som i ett fängelse att bo i en lägenhet. För många (flest pensionärer) är det frihet att  ha en husbil och köra omkring i och för en del, som för mig, är det en frihet att slippa besvär med en husbil och bara boka resor och flyga i väg vart som helst. Det ena utesluter ju i o f sig inte det andra men för många är ju husbilslivet en livsstil och de har svårt att resa på andra sätt. För en del, som för mig, är frihet att dra på mig joggingskorna/vandrarkängorna och ge mig ut miltals i naturen samt åka i väg med luftkajaken i en rygga och sedan blåsa upp och paddla och njuta av havet och sjöarnas dofter och guppande vågor. Självklart ser jag mig som en som njuter av friheten mer än någon som sitter i en husvagn på en campingplats hela sommaren eller bara kör med sin husbil till nästan alltid samma plats. Men för att sluta frihetsskriveriet så säger jag: inget är fel och inget är rätt och man gör vad som känns bäst och rätt för en själv det korta liv vi lever. Vi vill ju förhoppningsvis sitta på hemmet och se tillbaka på vårt liv och känna att vi gjorde det som vi ville.

Ja så var det maj i dag och valborgsmässoafton utan eldar i går och utan ungdomars festande i tusental på samma plats. Jag tycker synd om alla ungdomar som i mer än ett år nu har fått leva sitt liv ganska inskränkt och utan det liv som hör de flesta ungdomar till. För dem har det varit ett liv i stor ofrihet. För oss som kommit upp i åren har året varit tråkigt men frun och jag har inte på något sätt levt instängda och vi har arbetat hela tiden. Nu när vi fått vaccin så är vi fullständigt orädda och väntar bara på vaccinpasset så vi kan dra ut i världen. Först Island, sedan Norge, sedan troligen Wien som vi upplevde under dåligt väder för några år sedan så dit måste vi igen och sedan förhoppningsvis Asien med antingen Vietnam eller Japan. Det är frihet! Men friheten att resa har ju så klart sina begränsningar i pengar men så länge man både får pension och jobbar så lever man ganska gott. Att bara leva på sin pension är så klart begränsande.

I går var jag och sprang med sönerna i Hammars backar och där stod de då i massor: Gullvivorna, som får avsluta detta blogginlägg i frihetens tecken med den kända strofen: Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring.  En frihet som tyvärr inte finns över allt i världen utan i vissa länder finns en ofrihet som begränsar människors liv och som också kan innebära fängelse om ens åsikt inte överensstämmer med makthavarens/makthavarnas. Så vi har lång väg att vandra innan hela världen är en fri värld! Tyvärr inget jag kommer att få uppleva men för mig är det en underbar frihet och bonus att få vakna upp varje dag och kunna röra på mig.

Blogginlägg den 27 april 2021
"Har i dag varit på magnetröntgen så inte min tumör i ryggraden kommit tillbaka"
För tre och ett halvt år sedan opererades en tumör i min ryggrad bort. I dag har jag varit och magnetröntgat bröstryggen för att kontrollera så att den inte kommit tillbaka. Att ligga i ett magnetröngenrör är många som får panik över då man ibland måste ligga där i 40 - 50 minuter. Idag låg jag i röret, eller vad jag nu ska kalla det, i 40 minuter med kontrastvätska som cirkulerade i blodet. Jag är ingen som ropar hej över att magnetröntgas men jag har inte klausterfobi så att jag inte klarar det . Mitt recept är, ta ett djupt andetag och blunda vid inkörseln, ligg sedan helt stilla och lyssna på musik och tänk på annat. Så det går bra. Nu hoppas jag också så klart att det inte fanns någon tumör i ryggraden men ett besked får jag  vänta några dagar på. Beskedet som jag får av den läkare som så fantastiskt 2017 opererade bort min tumör som pressade på nerver och gav mig smärtor än här och än där. Det var tack vare en sjukgymnast som jag då blev röntgad för jag hade varit hos en läkare, som skickade mig till sjukgymnasten utan röntgen. När jag hade varit hos sjukgymnasten fem - sex gånger så sa hon: det här stämmer inte Roland, jag ska be vår ortoped titta på dig. Sagt och gjort och ortopedläkaren skickade mig på MR och då konstaterades min tumör. Ja sjukvården har ibland svårt att diagnostisera men när väl det är gjort så får man den bästa vård, som jag fick på Neurologen i Lund. Bilden är på mig med en blå engångsrock på när jag sitter och väntar på att komma in i röntgenrummet. Man får inte fota hur som helst på sjukhus för annars hade jag bett en sköterska göra det när jag låg i röret, hi hi hi. 
Ja, som sagt nu är det bara att hoppas på att allt är ok och vänta på besked, så att man kan vara lika glad som på bilden, hi hi hi.


Blogginlägg den 23 april 2021
"Med en minuts marginal klarade jag Sibirien Ultra och fick min revansch"

Eftersom jag missade tidsgränsen åtta timmar då jag sprang Sibirien Ultra 47,5 km från Ängelholm till Mölle den 24 mars, så var jag bara tvungen att försöka igen. Försöket gjordes den 20 april och med bara en minut till godo klarade jag tiden. Den sista biten från Kullabergs Fyr till Mölle sprang jag nästan på gränsen till min förmåga då jag insåg att jag hela tiden låg på gränsen. Skulle jag inte klarat tiden så hade ett nytt försök väntat på mig inom några veckor samt jag hade fått stå i vattnet och äta tång i förnedring över att ha missat igen. Men som tur var så slapp jag det och nu kan jag inrikta mig på nya mål bl a Kullaberg Tviathlon, som jag tidigare skrivit om samt Sydkusten Ultra den 20 juni. En ultra på 100 km mellan Falsterbo Fyr och Ale stenar som måste klaras medan solen är uppe (drygt 17 timmar). Vill ni se min kamp från den 20 april så titta på filmen nedan.

Blogginlägg den 16 april 2021
"Nu är jag fri som fågeln"
För fjorton dagar sedan satt vaccinsprutan i vänstra armen. Astra Zeneca, som jag egentligen inte var så glad för men skit samma. Jag blev lite sjuk, febrig med huvudvärk i två dagar men sedan har jag bara känt mig fri som fågeln. Nu skiter jag i allt och njuter t o m att stå i en kö. Hur som helst så ska man väl vara lite försiktig ett tag till men när andra sprutan är tagen den 7 juni, så jävlar. Då blir förra sommarens inställda "bila runt Island"  av i juli, bara vi får något slags fripass (vaccinpass). Annars då? Jo våren är här och i går bland alla vit-, blå- och gulsippor vid Stenshuvuds Nationalpark, konungen av sippor, BACKSIPPAN! Underbart och i vilka mängder. Bild på Backsippor i förgrunden med Östersjön i bakgrunden.  Så nu är det bara att sjunga den gamla vårvisan:

Nu grönskar det I dalens famn

Nu doftar äng och lid

Kom med, kom med på vandringsfärd

I vårens glada tid  


Blogginlägg den 29 mars 2021

"Dagen V som i Victory"

Förra året såg jag den första vitsippan i mitten på februari. I år såg jag den idag den 29 mars, m a o en och en halv månad senare, vid Svaneholms Slott. Jag gick sedan in på 1177 och fick för första dagen möjlighet att boka covidvaccinering. Jag tog givetvis första tid jag kunde, på torsdag den 1 april. Bar det inte är något jävla aprilskämt för jag har väntat så jäkla länge på att få börja leva igen. Så en V-dag verkligen även om vaccinet är Astra Zeneca, som ju är lite ifrågasatt. Riskerar dock att bli lite sjuk dagen efter vaccineringen, hoppas bara det blir milt för jag ska jobba på lördag. Så när vaccinet fått fäste och gör sitt så kan jag verkligen börja ta itu med mina spring, cykel och paddlingsprojekt i olika delar av Skåne. Platser dit jag behöver åka med kollektivtrafik. Oha, säger jag bara är det snart slut på ett år av isolering?


Blogginlägg den 24 februari
"Nej, februaris träning blev inte som jag planerade"

Nej inte blev februari som jag hade tänkt med träning utan mycket mindre. Att det blivit så får jag väl skylla lite på att jag jobbat dubbelt så mycket som jag ska göra men jag har inte haft något val då tre kollegor varit långvarigt sjuka, så jag har varit tvungen att ta extrapass. Jag märker ju att jag är 72 år gammal för när jag har jobbat så orkar jag inte springa ut på en runda så som förr i tiden. Men det är inget att göra något åt. Nu när mars kommer så hoppas jag det ska bli jobb enligt mitt schema och bara på´knappt halvtid. Ja, jag har inte tid att jobba mer då jag vill sätta igång mitt paddlingsprojekt "paddla i Skåne" och fortsätta med projektet "Skåne på cykel" och så klart även fortsätta med att springa och vandra och filma annat än Skåneleden. Det finns så många fina leder och vandringar överallt i Skåne som inte är Skåneleden, så där har jag mycket att utforska. Hur som helst, så har det bara blivit ca 15 mil springande i februari men det blir nog upp mot 20 mil då jag nu ska vara ledig till söndag eftermiddag. Dagens bild är från i förrgår då jag såg årets första fjäril, en Nässelfjäril, ja nu är VÅREN här, UNDERBART!


Blogginlägg den 18 februari

”Från skridskor till broddar”

Broddar att dra över skorna har väl funnits länge men ingenting som jag har haft förrän det var dags att springa Dark Trailloppet i oktober förra året.  Under det loppet  fanns det en passage  med tre kilometer smala såphala spångar. För att kunna springa på dem och inte vara som Bambi på hal is inköpte jag billiga broddar på Apotea. De fyllde verkligen sin funktion då och i går då jag var ute och kutade på snösmältningsstigar med ett ytskikt av is så gav de ett synnerligen bra grepp. Men nu smälter snön snabbt här i södra Skåne, så tror inte att de kommer till användning mer denna vintern, för nu kommer nog våren.  Jippi en härlig underbar tid! På bilden kan ni se mina broddar på mina Asicsskor i halkan. En gång i tiden då man började med stavgång så sa jag att jag aldrig skulle ha stavar, nu är de en fantastisk hjälp i ett kuperat ultralopp. En gång sa jag nog också att broddar var för gamlingar och att jag aldrig skulle ha några. Nu är jag ju visserligen en  gamling men det är ändå inte åldern som gjort att jag köpt mig ett par utan vetskapen om att de är jävligt bra. Så att tänka om och ändra sig är inte fel. Bilden efter broddarna är från en vacker isbeklädd badbrygga vid Ystad Saltsjöbad. Länkar här till musik som jag tycker passar vackra bilder: Blacks Wonderful life


Blogginlägg den 15 februari 2021
"Dagen efter Nils van der Poels världsrekord på skridsko så var man ju bara tvungen att ut och skrinna"

I går söndagen den 14 februari så slog han till igen med ett världsrekord, vår fantastiske skrinnare, Nils van der Poel. Så idag var man ju bara tvungen att själv ge sig ut på skridskotur på Krageholmsjöns is, som var bra på sina ställen men mindre bra på andra, vilket bidrog till platt fall för gubben. I filmen nedan kan ni njuta av isdans på högsta nivå, hi hi hi. Oavsett kvalitet  så är det en lycka att få åka skridsko på en sjö i dessa tider med global uppvärmning.


Blogginlägg den 14 februari 2021

”Alla hjärtans dag eller Valentine's dag borde  det väl vara varje dag?”

I dag den 14 februari är det "Alla hjärtans dag" eller "Valentine's day," men ska det verkligen behövas en speciell dag för snällhet och kärlek? Kan det inte vara "Alla hjärtans dag" varje dag? Jo, nog borde det vara det och jag försöker verkligen vara snäll och trevlig mot alla varenda dag men man lyckas ju givetvis inte alltid men för det mesta tycker jag att det går hyfsat för vad kostar ett leende eller en vänlig gest eller ett par snälla och trevliga ord? Ingenting!  Nog om det och till spring och träning.

I går var jag och sprang i det fina strövområdet Snogeholm i Sjöbo kommun, som har olika färgmärkta spår från några kilometer upp till det längsta ”gulmarkerade” spåret, som är 17 km. Jag sprang inte hela det gula men delar av det samt en mindre del Skåneled, som tillsammans gav 12 km. Det var ca en dm snö men på de flesta ställen var stigen upptrampad. Det ger dock ytterligare en dimension av träning,  att springa i snö, då man lätt glider eller halkar vid fotnedsättningar, så man måste vara mer fokuserad än vanligt var man sätter fötterna samt man får ju ta i lite mer också för snön suger. Hur som helst så är bilden nedan  från i går i ett underbart härligt vinterväder, då jag kutar upp i en mindre backe. I dag på "Alla hjärtans dag" har det blivit lite småspring i Hammars backar med lika vackert väder som i går, vilket kan ses på bilden efter Snogeholmsbilden och med ett för dagen passande upptrampat ord.


Blogginlägg den 11 februari 2021

”Ultran i mars inställd och tro för faan inte på alla jävla negativa kvällstidningsrubriker”

Så fick jag då besked i går att Ultran ”Huggormen” 100 miles i mars är inställd på grund av covid19 och det känns bra för mig, för jag har nog tyckt att den kommit lite väl tidigt. I och för sig har jag tränat bra men vintern som nu kommit även till Ystad påverkar min träning, så att den varken blir så kvalitativ eller kvantitativ som jag annars hade tänkt. Så nu kan jag ta det lite lugnare i februari och mars för att intensifiera träningen i april och maj. Den inställda marsultran är nu flyttad till sista helgen i augusti och det passar mig perfekt. Det blir dock inte en 100-milesultra utan antingen får man välja att kuta en ultra på 50 km i ett varv eller 100 km med två varv och då start vid midnatt. Startplatsen kommer att vara Vallåsen och banan kommer att gå upp och ner på Hallandsåsen. Men innan den ultran i augusti så kommer jag att springa Sydkusten Ultra 100 km den 20 juni. Det är visserligen en platt ultra från Falsterbo Fyr till Ale stenar men ändå underbart härlig, då man i stort sett kutar så man kan ta i havsvattnet.

Från det ena till det andra så läste jag I dag i en av våra största kvällstidningar att inget vaccin klarar av de nya covid19-mutationerna. Vem faan tror de att de är, dessa journalister som utan medicinsk kunskap, utan att kontrollera innan man skriver, kan skriva precis vad som helst för att tidningen ska sälja. Så egentligen borde  vi inte läsa någon av våra stora skvallerkvällstidningar, ja för det är ju vad de är. För är det inte feta negativa ibland påhittade rubriker, så är det psykisk ohälsa hos någon kändis eller hur man snabbt går ner i vikt som gäller.  Blä, blä, nä tacka vet jag objektiv och bra journalistik. Nog om det! Men ibland måste man bara spy lite, hi hi hi.


Blogginlägg den 6 februari 2021

"Hammars backar och Ale stenar igen, men nu med lite dans, hi hi hi"

I går då jag sprang i Hammars backar och det var en sådan där underbart härlig vinterdag med solen som glittrar i snön och i havet kunde jag ju inte bara låta bli att filma några sekvenser, vilket kan ses nedan.  Glädjen över livet, den härliga dagen, det vackra Skåne gjorde så att jag tog några danssteg inför kameran, fuldans kallar Robert Gustavsson det, hi hi hi.


Blogginlägg den 4 februari 2021

”På fjärde dagen i februari blev det en vinterpromenad i staden i stället för spring”

De tre första dagarna i februari har inneburit ganska bra kvalitetsträning. I måndags sprang jag 10 km fram och tillbaka och upp och ner i Hammars backar. Började springa en backe upp och ner med tidtagning strax för jul. Då var jag helt slut när jag kom upp efter 44-45 sekunder nu tar jag samma backe fyra fem gånger på raken upp och ner på 33-34 sekunder, så visst faan går det att lära "gamla gubbar att ta i mera".  I tisdags blev det en kortare distansrunda på 15 km i lite högre fart än bekvämlighetstempo och i går så sprang jag nästan på min förmåga i 10-kilometersspåret i Sandskogen här i Ystad. Bara ett par minuter sämre än bästa tid. Ganska bra egentligen då det tidvis var lite is- och snöfläckar på stigen, som gör att man (jag i alla fall) håller igen lite för att inte halka till och sträcka mig. Är lite rädd för att sträcka mig då det i så fall blir någon vecka eller två i konvalescens, vilket är ganska jobbigt. Jag mår inte bra om jag inte får ut och springa några gånger per vecka. Då jag sprang i går så började snön falla, vilket den sedan gjorde hela eftermiddagen och kvällen, så nu har vi lite vinteratmosfär här i Ystad. Bilden från en lugn stadspromenad i dag får visa det. Jodå, jag njuter av att bara promenera också  och gå och titta på det jag ser i staden. Jag är absolut inte någon manisk typ som måste ut och springa varje dag men om jag inte kan springa då blir jag deppig. 

Annars är det mycket jobb för mig den närmaste tiden då flera är sjuka på jobbet, så jag får fira min 72:andra födelsedag i tjänsten senare i veckan, hi hi hi. Skit samma, för inte bryr jag mig om födelsedagar numera. Jo, då jag fyllde 70 ville jag fira så då åkte hela familjen till Helsingfors tillsammans. 60-årsdagen firade jag och frun på Ishotellet i Jukkasjärvi och 50-årsdagen firade jag med familjen i Åre/Duved när vi var där och åkte skidor. I Åre var det då nästan 20 minus hela tiden.  i Jukkasjärvi var det 35 minus och i Helsinki var det bara ett par minus. Men fyller man år i början på februari och man är någonstans i Norden så är det ju för det mesta vinter. Att det är vinter här i södra Skåne nu är egentligen lite ovanligt. Hur som helst, vinter är det, vilket kan ses på bilden och för barnen är det i alla fall kul. Själv kan jag numera vara utan den, då utförsåkandet inte längre görs varje år utan är en ganska sällan förekommande  företeelse p g a mina knän. Men visst skulle jag vilja åka skidor men risken är stor att jag drar på mig knäskador, vilket kanske då innebär att jag inte kan springa och det vore en personlig katastrof för springet är min glädje och medicin för LYCKA!


Blogginlägg den 31 januari 2021
"Bokslut för årets första månad"
Så är det då den sista januari och årets första månad är snart slut. Dagens träningspass skedde i lite vårvinterväder vid Hammars Backar och Ale Stenar, vilket kan ses på bilden. Att springa i snöglopp och blåst är bra träning för det stärker en mentalt. Januari har annars varit en månad som jag hade tänkt träna mer och hårdare än jag gjort men p g a skador, små visserligen, så har jag fått hålla igen. I dag så kände jag dock åter mig helt skadefri och jag tyckte att jag sprang med ganska lätta steg både uppför och nerför Hammars Backar. Så det är med tillförsikt jag ser fram mot februari och den underbara våren, som för det mesta alltid kommer tidigt här i Ystad. Förra årets första vitsippa såg jag i slutet på februari så får se om den första i år också kan ses under årets andra månad. Nu får man också hoppas på att vaccineringen sker fort så att vi snart slipper känna oss som fångar och kan återgå till ett fritt liv. "Släpp fångarna loss det är vår", ni vet!



Blogginlägg den 29 januari 2021

”Ingenting är omöjligt sa alltid Gunde Svan”

En som alltid står för för att ingenting är omöjligt  är Gunde  Svan, som jag nu tar på orden och sjösätter min Kullabergsutmaning ”Kullaberg Tviathlon”. Kanske binder jag ris åt egen rygg eller i alla fall en alldeles för tung ryggsäck för ryggen för att ta mig upp i den i Kullamannen Ultra kända ”Dödsbacken”- Backen som jag utan ryggsäck har fått krypa upp i då den är så brant.  Men lär jag mig aldrig? Varför hitta på sådana här utmaningar? Ja, jag vet egentligen inte men det är roligt att se om det går att genomföra ett Kullabergs Tviathlon, som innebär paddling i luftkajak från Mölle hamn och runt Kullaberg till Dödsbacken. Nedanför denna oerhört tuffa backe att ta sig upp i packar jag ned min kajak och övrig utrustning i en jättestor ryggsäck, som då väger nästan 25 kg. Sen, sen så börjar allvaret för hur ta sig upp i en backe där jag nästan inte kan stå utan att ramla för så brant är den. Det kommer att ta tid, det är då ett som är säkert och kommer jag upp så fortsätter jag via Håkull (Kullabergs högsta topp, nästan 200 m) bort mot Fyren och sedan västra sidan tillbaka till Mölle.

Jag har gjort en bild så att jag inte glömmer eller kan dra mig ur. Jag måste genomföra utmaningen ”Kullabergs Tviathlon” innan Midsommar. I övrigt så är det ganska lugnt på träningsfronten, bara lugna motionsrundor på ca milen i bekvämlighetstempo på grund av att jag jobbar mycket just nu. Tyvärr så måste jag jobba många extrapass även i februari på grund av kollegors sjukdom, så kanske kan jag inte klara mitt februarimål, men jag ska försöka.


Blogginlägg den 24 januari 2021

”Nödig på rundan och träningsplanering för februari”

Att bli nödig på rundan är verkligen inget ovanligt för mig men det förekommer mest om jag springer på förmiddagen. Det kan ju tryckas vara en ”skitsak” men har man inget papper med sig och springer man på ställen där det är mycket folk så kan det ju bli lite jobbiga situationer förstås, hi hi hi. Men som man brukar säga: nöden har ingen lag” så toaletten kan ibland vara ganska folknära  och toapapper kan vara mossa och löv, hi hi hi. Vilket ämne att skriva om men så är det.  Nu till själva springandet och min träningsplan för februari.

Under januari så har det inte blivit någon tuffare träning beroende på mina småskravanker men total springdistans kommer ändå att bli ca  25 mil, vilket är helt ok. För kommande månad februari har jag dock satt lite tuffare mål, om än inte i total distans utan att ta i hårdare, vilket kan ses nedan.

 - 6 backpass a 10 km i Hammars backar då jag kör så mycket jag förmår

 - 1 långpass på asfalt, grus och stig (Skåneleden) från Simrishamns station till bostaden i Ystad, ca 60 km, trivselfart

 - 1 halvlångt pass på stig mestadels (Österlencirkeln – Skåneleden) från Brösarp till Vantalängan och vidare förbi Alunbruket till Agusa över Drakamöllans hedlandskap tillbaka till Brösarp, 34 km, 90% av min förmåga

 - 8 snabb- och intervallpass i motionsspåren i Ystad Sandskog, ca 70 km  med efterföljande utegymsträning

 - 2 grusväg- och backpass vid Krageholmssjön totalt 19 km

Under februari blir min totala springdistansträning ca 25 mil, vilket får räcka då månaden ju bara har 28 dagar och jag ska jobba en hel del extra p g a kollegors sjukdomar. Det viktigaste är inte distansen utan att jag tar i mer i varje pass än jag gjort under januari. I och för sig så tog jag i ganska bra då jag i dag sprang 10 km backträning i Hammars backar.

Utöver springet så kanske det blir något eller några kajak- och/eller cykelpass.


Blogginlägg den 21 januari 2021
"Naturen vårt paradis på jorden men vad kommer sen? Nu har jag fått svar, hi hi hi"

När jag  var tonåring tänkte jag ganska ofta  på den och nu när jag  oundvikligt  närmar mig den så undrar jag ju om vad som ska hända och hur det blir. Den är jäkligt lätt att skämta om och när man är frisk och kry är man inte rädd för den. Den är dock inget jag tänker på speciellt ofta för varför slösa bort resurser på något som man ändå inte råder över.  I natt så drömde jag dock om den. Drömmen och den ”döden”  var så vacker och gav mig ett fantastiskt lugn och jag visste att från och med nu behöver jag inte fundera mer. För det jag såg, var en stor vit rosenbeprydd marmorport som öppnade sig och jag såg in i det vackraste jag sett av natur. Det fanns två vägvisare, en som pekade åt vänster och som det stod, Navelpetarbyn på och en pil som pekade åt höger och på den stod det Himmelberget. Jag kikade in och då jag tittade till vänster såg jag nakna människor liggande i vilstolar och kliade sig i navlarna och när jag tittade till höger såg jag något helt underbart, ett berg fullt med glada människor som sprang och var oerhört lyckliga. Vilken dröm och vilken syn. Svaret på den fråga jag undrat över då och då fanns här och jag visste att jag aldrig mer behövde vara rädd för den ”döden” för även i himmelen skulle jag få springa. Var det en dröm eller bara en önskan? Skit samma, det blir nog så i alla fall, hi hi hi!

Till verkligheten igen. Efter en hel del extrajobb p g a kollegors sjukdomar, bl a covid19 så har jag inte tränat alls som jag borde men då jag åter känt av en ömmande ljumske så har det nog varit bra. I dag har jag dock varit och sprungit vid Krageholmssjön, som under inspelningen av Nybyggarna,  1969 – 70 hette Ki-Chi-Sagasjön.  Filmen som byggde på Wilhelm Mobergs prisade roman från 50-talet och i regi av Jan Troell och med skådespelare som Max von Sydow och Liv Ullman, var fantastiskt bra. Nu spelas det visst in en ny version, dock inte vid Krageholmssjön.  När jag springer vid Krageholmssjön, som är ett naturreservat och fågelsjö så ser man ett rikt fågelliv. Strax  före jul såg jag ett havsörnspar som flög över sjön och för ett par veckor sedan blev jag helt paff då jag såg några vita hägrar. Jag fick hem och leta på nätet för att få svar på vad det kunde vara för fåglar. Det var Ägretthägrar, om vilka det står:

Ägretthägern är en sällsynt, men regelbunden gäst i Sverige och har observerats i alla landskap under årets alla månader. 2012 säkerställdes den första lyckade häckningen av arten i Sverige vilket skedde vid Storsund på östra Gotland. Paret lyckades föda upp minst tre ungar. Sedan dess har den snabbt etablerat sig som häckfågel i två kolonier, en på norra Gotland och en söder om Kalmar.

Ja, vår natur ger oss verkligen glädje och då jag strax före jul såg  en vitsippa där vid Krageholmssjön och en Gullviva vid Hammars Backar,  så känns William Shakespeares  gamla ord: ”Ur led är tiden”  väldigt aktuella. Hur som helst våren är i antågande och jag älskar den och allra mest här i det underbara landskapet Skåne, som har allt (ja i a f nästan allt).  Bilden  nedan är en bild över Krageholmssjön eller Ki-Chi-Sagasjön med skylten som finns vid parkeringen delvis inlagd i högra nedre hörnet. Det vänstra hörnet är en bild på en ägretthäger som inte är min utan jag har  "lånat" den  på nätet, så tack för det. Hur som helst så visar den i alla fall en  ägretthäger, en sådan som jag såg där för ett par veckor sedan.


Blogginlägg den 17 januari 2021

”Åter i matchvikt efter julens fröjder”

Så visar då åter vågen på en kroppsvikt under 70 kg, skönt. Julhelgen är en härlig men också farlig tid vad gäller alla godsaker, så det gäller att ha karaktär. Det är lite si och så med att ha karaktär  för mig ibland eftersom jag är väldigt glad för sötsaker men då jag har förmågan att röra på mig så springer jag bort överflödskilona tämligen lätt. Jag förstår dock varför man stöter på så oerhört mycket reklam för bantningspiller och preparat, då väldigt många människor bär på några eller många kilo i övervikt, som man vill ta bort på ett lätt och snabbt sätt. Det finns dock inga mirakelkurer utan det gäller att äta rätt och röra på sig, så går man sakta men säkert ner. En process som  är ganska långsam men mer bestående än att hårdbanta. Jag har aldrig varit i den situationen att jag varit överviktig men jag kan förstå de som är det. För mig är det psykologiskt tyngre att springa med bara ett par kg över 70, så hur är det då att bära på säg, 20 – 40 kg övervikt eller mer? Hu, det måste vara oerhört jobbigt för många, i alla fall för de som plågas av att vara överviktiga. Sen är det ju det här med knäna, som får ta mycket stryk av att behöva bära upp en tung kropp. Det visste jag så klart då jag bestämde mig för att gå ner 10 kg för ett år sedan men att det skulle bli så positivt för mitt springande och min rörelseförmåga kunde jag aldrig tro. Nog om vikt och till vikt….igare, hi hi hi, ämnen.

Även i Ystad blev det vinter i slutet på denna vecka, minus 10 som mest och det är jävligt kallt här nere med fuktig luft och vind, brrrrr. Dock inte så kallt att man inte kan kuta, för det kan man alltid. Det har dock varit jäkligt halt på sina ställen och det är lite förrädiskt när det kommit lite snö och man inte riktigt vet vad som är under. Hur som helst så har jag varit och sprungit i Hammars Backar både i går lördag och i dag söndag och där har det bara legat någon millimeter pudersnö, så där har varit som vanligt att kuta, vilket kan ses på bilden tagen i dag den 17 januari. Om fem månader kommer jag att springa i Sydkusten Ultra precis här där bilden är tagen och då har jag kutat ca 99 km och har bara en km kvar till målet i Ale Stenar.


Blogginlägg den 14 januari 2021

”Vilken glädje och lycka”

Så har jag idag varit ute och sprungit i 10 kilometersspåret här i Ystad och släppt på handbromsen trots lite halka och jag kan bara säga: Vilken glädje och lycka” att inte känna av de dumma skadorna mer. Man blir så oerhört hämmad i fysiska aktiviteter då kroppen inte känns bra. Det får mig att tänka på alla idrottsmän och kvinnor som kanske haft OS och VM som mål men blivit skadade innan och inte kunnat träna och därför inte varit i den bästa formen då det gällt eller helt enkelt inte kunnat vara med. Mest tänker jag på Sanna Kallur som i år efter år kämpade med skador men hon gav sig sjutton på att hon skulle komma tillbaka och så gamlingen, Zlatan som alltid kommer igen. Fantastiskt, vilka idrottare!

Nu har jag gjort ett träningsschema som jag ska försöka hålla för att komma så bra tränad som möjligt till Viper 100 miles den 26 mars. Min målsättning är att resterande hälft av januari, springa ca 15 mil lättare distans och ca 5 mil intervall och/eller backe. Under februari tänkte jag springa ca 30 mil inkl backträning och intervall. För mars har jag ännu inte skissat på något schema då jag först måste veta om Viper 100-loppet blir av eller inte.

Nedan kan ses en  kortare  film, som beskriver en av mina lyckor och glädje.


Blogginlägg  den 7 januari 2021
"Skador och åkommor kan komma när som helst och det gäller att besegra dem "

Då jag på nyårsafton använde ett träningsredskap lite fel, eller rättare dumt, med min lite slitna kropp så drog jag på mig en ljumskskada. Då jag på trettondagsafton försökte springa lite igen, efter 4 dagar med lätta promenader, kände jag att det gick hyfsat. Jag sprang med korta, mycket korta och lätta steg och ett tempo långt under bekvämlighetstempo (ett tempo som är för lågt att alltid springa i om man vill bli en bättre löpare). Jag visste ju att det ganska snabbt skulle bli bättre men jag blev väldigt glad för jag hade nog ändå räknat med ett lite längre springstopp.

I går på Trettondagen hade jag tänkt ta en tidig träningsrunda och då lite snabbare än bekvämlighetstempo men då vår grans barr föll lika mycket som regnet utanför, så bestämde vi oss för att det fick vara nog med jul och att träningsrundan fick bli efter lunch. Sagt och gjort, iklädd bara ett par kallingar för att slippa alla barr i kläderna och med en machetekniv i handen (en stor brödkniv) gick jag loss på granen efter att först ha klätt av den så den var lika naken som jag. Granen, som när den sedan var vingklippt (alla grenar bortskurna) och stammen tudelad, rymdes i ett par sopsäckar. Nedmontering av ljusslingor, ihopsamlande av juldekorationer, julgardiner ner och städning gjorde sedan att vår lägenhet andades friskt av Ajax och av Ystadsluften utanför som vi glatt släppte in med vidöppna fönster. Alla julsaker som var nedpackade i två stora kartonger och i två stora sopsäckar bars ner till jul- och påskförrådet. Ja, vi har två källarförråd, varav det ena bara är ett litet och där får våra jul- och påsksaker husera. Jag hade lovat frun att inte spara på min inför Lucia och Jul tillverkade Lucia och stora tomte samt lite annat pyssel, för då skull vi snart behöva ett större jul- och påskförråd, hi hi hi. Men som jag alltid säger: huvudmålsättningen med pyssel får aldrig vara själva slutprodukten, utan den glädje och inre ro som själva pysslandet innebär.

Men aj då, en sak hade jag glömt och det var att putsa glasbordet i vardagsrummet, som under helgerna varit täckt med en av svärmor sydd julduk. Fram med glasputs och en trasa. Jag gör som alltid, böjer mig lite lätt ner, besprutar bordet med glasputs och då det är gjort böjer jag mig ytterligare för att putsa bordet glänsande och klart. Kanske sjunger jag på, psalmen ”Gläns över sjö och strand”, hi hi men om jag gör det, så gör jag det inte många sekunder för plötsligt hugger det till i ländryggen och jag vet. Ett diskbråck eller ett ryggskott! Så länge jag rör på mig känns det hyfsat men sätter jag mig ner så får jag anstränga mig till tusen för att komma upp.

Så det blev aldrig någon runda i går, utan i stället alldeles för mycket godsaker inte bara som en slags skadetröst utan för att det ju också hör julen till. Så vågen som varit min gode vän sedan förra sommaren och alltid sedan dess visat strax under 70 kg, visar idag en bra bit över 70. Men det är lugnt, ett par kg går jag lätt ner, då jag kan springa igen, vilket jag ska försöka göra i dag i a f i ett tempo lite lägre än bekvämlighetstempo.  Så efter mycket stretching denna morgon känns inte ryggen lika stel som i går och efter att ha haft  mycket problem med ryggen sedan jag var tonåring, så vet jag att den inte brakar ihop av lättare rörelse, som spring i ett lågt tempo med lätta, nästan luciahasande steg i 7,5 - 8 km/timme.

Så avslutningsvis, visst faan värker det i ländryggen men kunde jag springa Ultravasan 2016, 90 km efter att frun ha fått hjälpa mig ut ur bilen strax före start i Sälen, så ska jag väl klara att småspringa en knapp mil i dag? Då på Ultravasan 2016 gick jag i början men kände sedan att ryggen blev mer och mer avslappnad så att jag efter några mil inte ens tänkte på ryggbesvären jag hade . Ja så det kan vara, m a o kan en fysisk skada/åkomma bli avsevärt mycket större genom ens egna psyke än den egentligen är. Det är för mig en erfarenhet och lärdom som jag numera har stor nytta av. Och visst faan gick det att springa lite lätt 9 km i dag. Så för ultran i slutet på mars Viper 100  är det ingen fara och då ska jag komma vältränad och glupsk, som ett hungrigt lejon. Bilderna får väl visa på rätt och fel, fast är oturen framme så kan man ju göra rätt men det blir ändå fel, hi hi hi och God fortsättning, förresten.