Bloggen är bara med mig själv i fokus för annars kan jag ju inte utge mig för att vara en typisk "patetisk gubbe". Den personliga integriteten balanseras till familjen, som aldrig nämns mer än ytligt. Rehab av mina artrosknän, träning, min skånska cykling och målet långt där borta i slutet på oktober 2020  "Kullamannen Ultra" kommer att vara i fokus  utöver lite vår- och sommarbilder. För det våren och sommaren gör för min själ med ljuset, solen och värmen kan inte nog poängteras.

Blogginlägg den 28 mars 2020

”Viktnedgång och väntan”

Så är det då snart Påsk då Stockholmarna ger sig ut i Sverige och sprider Coronaviruset överallt. Här i Ystad där jag bor så är det än så länge ganska lugnt vad gäller smittade. Känner ingen än i alla fall. Men någon vecka eller två efter Påsken så sätter det troligen fart. Så då får man nog vara lite mer försiktigt än man hittills varit. Ja, det är en tuff tid för många med arbetslöshet och permitteringar och sjuka närstående gamla. Men ur det här så är jag förhoppningsfull att det kommer mycket gott. Vi har ju, de flesta av oss,  inte varit beredda att ge avkall på något för miljön men nu när vi inte kan resa så kanske vi kan dra ner på det och dra ner på annat som ger världen en allt sämre miljö. Det är en förhoppning i alla fall men vi har ju en viss förmåga, vi människor att glömma fort.

Hur som helst så fortsätter livet och för mig med fortsatt rehab av knän, träning och viktminskning. Att gå ner 10 kg som är mitt mål sparar knäna tusentals ton att bära upp. Strax efter jul så vägde jag lite över 80 kg så jag satte då som mål 70 kg till sommaren. Jag har fått ge avkall på mycket gott men det har gett resultat för jag har på tre månader gått ner ca 5 kg. Så målet 70 är inte omöjligt. Jag ska kämpa och försöka nå dit till midsommar. Märker en viss skillnad vad gäller värken i knäna, en skillnad till det bättre som jag är ganska säker på är faktisk och inte bara psykologisk. Men oavsett vilket så är det glasklart, en lättare kropp belastar knäna mindre.

I övrigt så har det varit mycket natur med spring, cykling och vandringar samt  jag fortsätter också med ett självterapeutiskt pysslande och nu med tecknade påskfilmer. Är som jag skrivit tidigare, inte resultatet som är viktigast utan att få vara kreativ och bara koppla av allt och vara ett med det man håller på med. Det är härligt! Nu väntar dock en arbetsvecka med många arbetstimmar innan Påsken är här. Bilden är från vandring med korvgrillning på Romeleåsen i veckan.

Blogginlägg den 22 mars 2020

”Naturens apotek och skapandet ger kraft”

Eftersom jag är  en person med psykiska nedgångar emellanåt så har naturen varit den absolut bästa medicinen och apoteket för mig. Samvaron och samspelet med naturen  har gjort mina dippar kortare och inte så jobbiga. Jag har också alltid känt glädje och en jäkla massa framtidshopp, då jag varit i naturen och vandrat eller sprungit. Nu är jag givetvis inte en standardprototyp på en människa med psykiska dippar då och då, där naturens kraft alltid lindrar och läker. Men så mycket vågar jag i alla fall säga, att naturens medicin gör aldrig en människa sämre.

I dessa Coronatider är jag säker på att naturen kan ge alla människor kraft och hopp då tillvaron just nu för många av oss  kanske känns lite tråkig och jobbig. Vi har ju just nu ett samhälle som går på sparlåga och som  inte tillhandahåller några  trivselmötesplatser som dans, teater, sport, musikfester och andra arrangemang. Med andra ord måste vi själva hitta på vad vi ska göra och vad är då inte bättre än att vandra, springa eller cykla ut i naturen och se den begynnande våren. Naturen bryr sig inte om Coronan, den fortsätter framåt med outtröttlig kraft och också helt ovetande  om  hur många av oss som är sjuka eller dör.

Vad var det han sa den gamle filosofen och tänkaren, Rousseau ? ”Tillbaka till naturen”.  Det myntade han på 1700-talet, då han tyckte att civilisationen fördärvade människan och nu när det är 2000-talet så kanske hans begrepp är ännu mer viktigt. Så ut och vandra, spring, cykla samt se och upptäck! Vi dör i alla fall inte av det!

Och vill man vara hemma så kan man ju vara lite pysslig och göra saker och ting, vilket ju också är ett mycket bra sätt att förhindra dystra tankar. Skapade en typisk Skånebild precis i paintprogrammet på min dator, ett program som ju alla har, vilken får visa på att man inte behöver vara konstnär för att skapa och inte behöver man ha en massa konstnärsprylar heller. Och skit samma vad det blir för resultat för det är stunden av skapande som är betydelsefull inte slutresultatet.


Blogginlägg 15 mars 2020

”Världen är i paus men mitt fokus kvarstår om än lite tilltufsat”

Corona, Corona och åter Corona. Allt är just nu bara Corona. Världen har gjort en paus  och de stora rubrikerna om Corona  avlöser varandra och jag den lilla människan vet varken ut eller in. I min ålder hör jag till riskgruppen men tänker ändå, jaha ja men jag har ju en hyfsad kondition. Sedan minns jag att jag var storrökare i 20 år och tänker då, hur har det påverkat lungor och är jag kanske då än mer i riskzonen? Skit samma, jag kan inte gå och vara rädd. Jag vill leva även nu då världen gör en paus, så mitt liv kommer inte att förändras speciellt mer än att jag tvättar händerna oftare och inte vistas så mycket bland folk. Så ännu mer samvaro med naturen och mindre med sociala möten.

I övrigt så är mitt självfokus som vanligt stort. Jag planerar och planerar mitt skånska cykelprojekt, tränar mina knän och håller höstens springmål levande.  M a o, jag räknar med att överleva Coronaviruset. Men visst påverkas jag av Coronan. Frun hade bokat och betalat ett bra hotellrum nästa helg i Köpenhamn för en dejlig weekend som jag fick när jag fyllde 71 för en månad sedan men av det blir det inget. Danmark har stängt sina gränser. Hoppas bara inte att sommarens Islandsresa som vi har betalat mycket för redan och bokat med hotellrum och hyrbil kan bli av. I och för sig så har jag varit och sett Island för 10 år sedan men jag vill se mer. Jag gillar det karga och den storslagna naturen på Island. Men den dagen och ....  en Islandsresa är väl inte hela världen. Nä nu gäller det bara att hoppas på att världens åtgärder mot Coronaviruset ger resultat så att inte världsekonomin ballar ur helt och medför ännu mer fattigdom och lidande för de som har det sämst.

Hade min far, den sanna rysskommunisten levt så hade han förespråkat hjälp och rättvisa åt de svaga över alla landgränser och sagt att man som Robin Hood, skulle ta från de rika och ge till de fattiga.

Men naturen finns och den är gratis. Den lever och frodas och våren är verkligen här nu, i a f i Skåne. Var i går den 14 mars och småsprang och vandrade i den skånska vackra Nationalparken Stenshuvud, där jag såg både vitsippor, blåsippor, svalört och Ramslök mm. Så vetskapen om att våren är här och att det snart bara är en månad till hela naturen är klädd i sina vackra ljusgröna vårkläder ger mig glädje och hopp.

Blogginlägg 8 mars 2020

”Patetisk gubbe tar många selfies men varför?”

Det är sannerligen inte bara ungdomar och kända bloggare som tar selfies, jag gör det också men varför? Den frågan kan jag egentligen inte svara på, för visst är jag patetisk men inte så jävla patetisk att jag tror att jag är en snygg man som är någon som alla vill se. Nej verkligen inte, så kanske är det bara så enkelt som att ser jag mig själv på bild så vet jag att jag finns, jag lever. För jag vill ju leva länge än för så länge allt omkring mig är bra så är det en lycka, en bonus att få leva. Men det har funnits och finns människor som trots omänskliga förhållanden ändå velat leva. T ex de många som satt fängslade i tyska koncentrationsläger under kriget. De kämpade för att få leva en dag till.

Då jag var i Bergen i Norge förra hösten så var jag på ett museum över den norska motståndsrörelsen och där i en monter stod ett par kängor och det låg en bok, som hette: Jag vill leva, skriven av en norsk motståndsman vid namn, Oscar Magnusson. Han levde i olika koncentrationsläger i många år innan han fritogs av amerikanarna under krigets sista dagar. Jag kan inte ens skriva om det han var med om för det var så omänskligt att man inte kan tro på det. Hur som helst, han överlevde och han fick komma hem till sin älskade hustru Nina. Det var henne han levde för och gav sig sjutton på att han skulle återse. Boken skrev han först 20 år efter kriget för det var först då han orkade gå igenom allt han varit med om. Boken var svår att få tag på men den fanns på ett antikvariat i Stockholm, för jag gav mig sjutton på att jag skulle läsa den. Nu är det gjort så avslutningsvis varför gnäller jag ibland och vem faan tror jag att jag är?  Bild på boken och texten på baksidan får avsluta detta inlägg och jag har sagt det förut: I varje människa finns det en styrka som man inte tror finns men det gäller att hitta den. Så Oscar Magnussons bok kommer att vara en del i mina målbilder vad gäller fysiska mål och utmaningar framöver.

Blogginlägg 3 mars  2020
"Skåne på cykel-sidan växer och snart så drar jag ut på cykelfärder"

Skåne på cykel-sidan blir mer och mer komplett, så komplett något nu kan bli i teorin. Jag tycker att den börjar se allt bättre ut i alla fall och att den snart innehåller det jag vill ha med av leder, rundor och information. Men vilken tid det har tagit. Jag började fundera på hemsidan strax efter jul, så i två månader har jag hållit på och sökt information, skrivit och skapat bilder mm.  Jag skulle dock velat ha en hemsida med sökbara kartor och mer interaktiv men där sätter kunskapen käppar i hjulet, så jag får utgå från den kunskap jag har och lära mig lite mer då och då. Det är ju ändå själva cyklingen, filmandet och fotandet som är viktigast. Presentationen  av mina cykelturer måste bli så bra jag kan göra dem utifrån den billiga och enkla utrustning jag har, vilket kan ses på bild nedan. Cykeln, min 20-åriga Crescent Abisko på bilden nedan, står och väntar i garaget på att tillsammans med mig få se mer av det Skåne jag bara ÄLSKAR och som har så mycket att erbjuda. Trodde aldrig jag skulle komma att älska Skåne så, då jag för 35 år sedan flyttade från Kalmar till Malmö och sen till Höör och numera Ystad. Ett Ystad där knoppar snart brister och den gamla sången "Vintern rasat ut...." redan är passe. Men man vet aldrig, för två år sedan så föll snön i decimeter över Österlen i slutet på mars och början av april så det kan ju hända igen.

Men rädslan för att det ska bli vinter hos sådana som mig som vill ha sol, ljus och värme är inte speciellt stor i tider av Coronaviruset som sprider sig över världen och gör många sjuka och  får världsekonomin i lite fritt fall. Än har jag inte blivit rädd men hörde att det fanns en  Coronavirussmittad person i Skåne, så peppar, peppar. För är det några som drabbas hårt så är det vi äldre men får hoppas att min kondition är så pass bra att jag överlever ett virus. Det är ju faktiskt också yngre som drabbas illa även om det är flest gamla med dåligt allmäntillstånd. Nog om det och åter till framtidstro och hopp om en bättre värld för kommande generationer. Jag har i alla fall upplevt ett bra liv här i Sverige, född efter kriget och med det välstånd som freden förde med sig här. Tack Sverige, Du gamla Du fria!

Blogginlägg 26 februari 2020
"Med fokus på mig själv och våren"

Back in buisness får man väl kalla det eller i alla fall tillbaka med det eviga skrivandet "om mig själv" och mina utmaningar, hi, hi, hi! För än är inte gubben färdig för "träfacken" som man ju kallar den där kistan som de flesta läggs i. Dock ska jag inte läggas i en sådan för numera finns det "direktbegravning" utan kista. Nog om det och den dagen, den......  Först ett glädjande besked, vitsippan blommar! I söndags den 23 februari såg jag den vid Svaneholms slott, bilder nedan.

Jag blir så jävla glad för att uttrycka mig så som jag känner, för vitsippan står för vår, ljus och i alla fall för mig med ett  lättare sinne.

I övrigt så går jag på sjukgymnastik och får nya övningar var tredje vecka. Övningar som jag gör dagligen vid ett flertal tillfällen och som nu efter lite drygt 6 veckor faktiskt gjort så att jag inte känner samma smärta i mitt högra artrosknä som jag gjorde tidigare. Dock så är mitt vänstra det som opererades för snart 20 år sedan bara lite, lite bättre. Kanske mest en psykologisk några procent mindre värksmärta. Men jag kör på, jag ger mig inte, det ska bli lite bättre och lite mer bättre, absolut. Tron är ju den bästa medicinen. 

Har också varit ute och testfilmat från cykeln, vilket kan ses i filmen nedan. Själv tycker jag dock att jag blir lite yr av att titta på den, så när jag sedan verkligen kör i gång mitt skånska cyklande och dokumenterande, så får det nog bara vara med korta sekvenser i filmerna med kameran sittande på styret.

Avslutningsvis: Brukar för det mesta, ja strängt taget varje dag, ha några låtar, som jag nynnar på i mitt inre och den som har kommit upp i mitt huvud i dag är Kentas gamla låt "Just i dag  är jag stark, just i dag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida" En låt som också brukar spelas strax innan start i Kullamannen Ultra. Ja det var alles för i dag den 26 februari. Kommer att skriva här en eller två gånger i veckan för "tomma öron" eller få läsare (men skit samma och vad kan jag begära), "en patetisk gubbe". Men det är lite skrivterapi för mig själv i alla fall och det är inte fel, för det peppar mig framåt!