Bloggen är "så klart" bara med mig själv i fokus för annars kan jag ju inte utge mig för att vara en typisk "patetisk gubbe". Den personliga integriteten balanseras till familjen, som aldrig nämns mer än ytligt. Rehab av mina artrosknän, träning, min skånska cykling, mitt nya Skåneprojekt "paddla i Skåne" och målet i slutet på oktober "Kullamannen Ultra" kommer att vara i fokus samt  själsligt välbefinnande, psykiska dippar  och  mina tankar om allt möjligt inkl coronan och att tillhöra en s k riskgrupp.  En risk som jag i stort sett skiter i för jag vill leva NU och inte isolera mig, så jag lever ungefär som innan pandemin bröt ut. En pandemi som jag är jävligt trött på då man ju inte kan resa. En Islandsresa och en Pekingresa har tyvärr inte blivit av i år men det kommer fler år så då jävlar!

Blogginlägg den 23 november 2020

”Så gör man en Lucia, hi hi hi!

Ibland så kan jag bli riktigt nördig på att pyssla, vilket skett i tre dagar i rad. Jag har gjort en Lucia, ca 40 cm hög av hönsnät och papier mache. Resultatet kan ses på bild nedan och klickar du på bilden så kan du även se Lucians tillkomst, skapelseprocessen, hi hi hi.  Men som jag alltid säger: själva resultatet är egalt, det är vägen dit som är det roliga och att få vara kreativ och bara låta allt bli som det blir.

Annars då? Vad gör gubben? Ja, jag springer så klart. I går backträning och i dag intervall. I morgon tänkte jag ta en 17 km runda i ganska kuperad terräng vid Snogeholmssjön. En ganska tuff runda som jag ska försöka springa så fort jag kan eller rättare så mycket jag orkar hela tiden. Jag måste bli bättre. Loppet som kommer sista helgen i mars nästa år kommer att bli mycket tufft och jag måste vara bättre tränad och bättre förberedd än någonsin för nu kan jag inte längre bara hoppa av när jag inte känner för det längre. Jag MÅSTE FULLFÖLJA och klara av de c a 17 milen det gäller.

Blogginlägg den 16 november 2020

”Förkylning och julpyssel i stort och smått, hi hi”

Så har man då haft en rejäl förkylning i nästan en vecka. En förkylning som nu är på upphällningen och som bara varit en vanlig förkylning och inte covid19. Man blir ju lite rädd när man börjar få ont i halsen, lite feber, snuva och hosta. Men som sagt denna gången klarade jag mig. Det var min brukare som smittade mig och inte bara mig utan i stort sett hela hans stab med personliga assistenter.

Nog om det och till roliga saker, i a f för mig som gillar att pyssla och skapa. Men jag har sagt det förut, det är inte slutprodukten som är målet utan glädjen och lugnet som det ger att pyssla. Så var har jag då gjort eller vad håller jag på med? Jag gör en tomteby hemma hos min brukare i många olika material, kottar, pinnar, ståltråd, papper av olika sorter, aluminiumfolie och en gammal skokartong bland annat. Hemma gör jag en stor tomtemask av hönsnät och papier mache. Den är så hemsk säger frun att den kan skrämma barn. Det var ju i o f sig inte meningen men jag får väl visa upp den här som avslutning på detta inlägg.  Men så jävla hemsk är den väl inte men stor är den i a f. 

Hur som helst snart bara en månad kvar till jul.  En högtid som jag bara älskar men den kommer ju att bli lite annorlunda i år p g a covid19 förstås men det kommer ju fler jular..... och vi får göra det bästa av situationen, det kunde varit än värre.

Blogginlägg den 7 november 2020
"En underbar höstvandring på Backaleden och Skåneleden"


Man behöver inte springa 5, 7 eller 12 mil eller ännu längre för att njuta (hi, hi) utan man kan som kära hustrun och jag gjorde i går den 6 november bara vandra en kort, 11 km lång runda på Skåneleden och Backaleden från Haväng till Bengtemölla kvarn och tillbaka till Haväng och ta en fika  i underbart höstväder. Filmade den lilla rundan, vilken kan ses nedan,  som ett tips för andra som eventuellt vill vandra en kortare vacker runda. Backaleden är en väldigt naturomväxlande led som börjar i Haväng  och slutar i Andrarum och Christinehovs slott eller vice versa.

En vecka har nu gått sedan jag kutade 12 mil och redan har Kullamannens arrangörer beslutat att loppet i mars både ska bli längre och mycket tuffare med ca 4300 höjdmeter i stället för förra fredagens som bara var ca 2300 höjdmeter. Ja det blir något att bita i för gubben så här måste tränas mer och framför allt i backe. Ska kanske också gå ner 5 kg till för knänas skull och så klart fortsätta göra mina knäövningar jag fått av sjukgymnast. Fortsättning följer med andra ord.

Blogginlägg den 1 november 2020

”Efter 12 av 16 mil, då älskad fru kom till depån i Ängelholm, så tyckte jag det räckte, hi hi”

Så har man då varit med i Dark Trailloppet från Örkelljunga till Fyren på Kullaberg. En fyr som blinkade så starkt i duggregnet och diset när jag rundade Torekov exakt 23.15 i fredags den 30 oktober efter då precis 9 mil.

Dessförinnan hade jag mött eller rättare blivit omsprungen av fantastiskt fina människor  och starka löpare,  som hejat på en gammal gubbe, så man blir alldeles tårögd. Det värmde så mycket så det kan inte beskrivas i ord. Starten i Örkelljunga var ju utspridd under ett par timmar men då jag kom så var det många förväntansfulla ultralöpare där och en hel del hade  jag träffat tidigare och så Per Sjögren och hans manskap förstås. Per med sin stab och ett så fantastiskt engagemang att man blir ännu mer tårögd. När man upplevt det så kan man bara inte sluta kuta lopp som arrangeras av Kullamannen. Man vill vara med igen även om vetskapen inom en är att det blir tuffare och tuffare för varje år för en gammal gubbe. Men vad faan, jag får träna mer och bättre.

Jag fick ett bra svar och det var att mitt vänstra knä höll förvånansvärt bra och att värken inte var så jäklig. Jag hade verkligen gjort allt jag kunnat för att det skulle bli lite bättre. Gått ner tio kg och gått hela första halvåret på sjukgymnastik.

Men  det finns ett ställe i ca en till en och en halv kilometer i  Magnarps Strand som är en pina för mina knän, där stigen är beklädd med stora och många stenar som man ska igenom. Stigen börjar alltid ge mig ångest och rädsla redan flera mil innan,  som om det vore ett läxförhör med skolans strängaste lärare och man har glömt att läsa på, hi hi. Ja där gick det inte fort. Det gick heller inte fort uppför backen till Knösen, en topp på 155 meter några km efter Norrvikens trädgårdar. Den var ganska hal och geggig efter regnet, så när jag kom upp så var jag helt slut. Hjärtat slog som aldrig förr och jag mådde djävulskt illa. Fick sätta mig på den tjocka stocken som man gjort en bänk av. Trodde först inte jag skulle komma där ifrån. Men återhämtade mig efter ca 20 minuter. Insåg då att jag tränat för lite backe, så det måste bli mer backträning.

Hur som helst så kom jag strax före 5 på fredagsmorgonen till Klitterhus i Ängelholm, där arrangörerna så fint, precis som i Båstad hade en mat och kärleksdepå. Ja man känner sig verkligen som man är den ende som springer. Min ambition var att fortsätta, även om jag inte hade så mycket krafter, så jag hann precis byta till torra kläder innan min kära hustru plötsligt kommer. Jag trodde att jag smsat henne en timme tidigare och skrivit att jag fortsätter. Men jag hade trött som jag var, bara skrivit smset men inte skickat det. Jag blev då väldigt obeslutsam på hur jag skulle göra. Frun sa: jag sätter mig i bilen så får du besluta. Men det gick inte många sekunder förrän jag sa högt. Nej det får vara bra, jag vill inte mer och sedan åkte vi till hotellet i Ängelholm och jag fick en härlig dusch och kröp sen ner i sängen för ett par timmar innan vi åkte till Kullabergs fyr och frun fick gå upp till fyren och hämta min dropbag från Båstad. Jag såg några som var på väg in i mål och jag kände en sådan BEUNDRAN att jag åter blev tårögd. Vilka kämpar! 

 Ångrar jag mig att jag inte fortsatte? Nej inte för en sekund, jag hade kanske ändå inte nått ända fram och om man alltid klarar sina mål  vad har man då att sträva mot, hi hi. Hur som helst så kommer det ju en Kullamannen i mars.

Till detta inlägg saknas bilder då jag bestämde mig för att inte som jag brukar, filma och fota, då det tar mycket fokus och kraft från det man håller på med.

Blogginlägg den 29 oktober 2020
"Så är det då upp till bevis, fågel, groda eller mittemellan"

Allt är packat, allt är klart. Nu drar jag och frun i väg för en natt på hotell i Ängelholm innan kutandet börjar i Örkelljunga i morgon bitti. Dark Trail här I come! Är jag laddad? Ja! Tror jag på mig själv ? Ja, Nu finns inte mer att säga. Återkommer efter helgen med en utvärdering. Bilden är på packningen.

Blogginlägg den 26 oktober 2020

”The final countdown till Dark Trail har börjat"

En vecka har gått sedan jag skrev här sist. En ganska jobbig vecka då jag tittat på väderprognoser för Örkelljunga, Båstad, Ängelholm och även Kullaberg. Väderprognoser som var hemska för en vecka sedan och visade på 30 mm regn dagen före start. 30 mm är nästan en halv månadsnederbörd för oktober. Jag var helt paralyserad och började titta på nätet efter en ny regnjacka. De som jag egentligen ville ha kostade uppåt 3000 kr så det blev en brandgul från XXL för en knapp tusenlapp. Jag beställde medium och när den kom så tyckte jag den var för stor. Så det blev att skicka tillbaka och beställa en small, vilken jag ännu inte fått. Kommer troligen idag. Paketet har kommit till Malmö nu ser jag då jag spårar det. Fantastiskt att man kan följa ett pakets väg från beställning till när det kommer till utlämningsstället. Vilka system och vilka hjärnor människor har som skapar dessa fantastiska system.

Hur som helst så ser väderprognoserna just idag väldigt bra ut. Inget regn vid start i Örkelljunga utan senare när man närmar sig Båstad på kvällskvisten. Därefter lite regn ute på Bjärehalvön första delen av natten för att senare t o m kunna få se månen. Dag två, lördag morgon till lördag kväll från Ängelholm till Fyren på Kullaberg ser ut att bli regnfri. Men och det måste skrivas, väderprognoser kan ändras till bara några timmar innan start och bli en mardröm. Hur som helst så har jag en bild nedan på mina aktuella  mardrömmar, hi hi hi.

Nu bara fyra nätter av möjliga mardrömsnätter kvar.  ”The final countdown” som Europé spelade in på 80-talet har börjat. Den har spelats över en miljard gånger på nätet. Denna är från en livespelning  från Wacken open air festival 2017.

Blogginlägg den 18 oktober 2020
"Kan Zlatan så kan ta mig faan jag också"
Så slog han till igen, min idol, den skönaste svenska fotbollsliraren efter sådana som Nacka, Kurre Hamrin m fl för jävligt länge sedan. I går i derbyt mot Inter nätade han två gånger och såg till att Milan fortfarande är obesegrat och är i topp på serie A. Ja vad ska man säga, 39 år gammal och så jäkla bra. På italienska blir det "CLASSE MONDIALE", världsklass! Här är en länk till hans två mål som han gjorde inom tre minuter i går den 17 oktober 2020.

Så vad faan, kan Zlatan hålla världsklass vid 39 års ålder så får väl jag klara "Dark Trail". Har nu gjort en liten film (10 minuter lååååååång) om mig själv och mina tidigare utförda utmaningar. En film som jag nu har som mental träning och som ska ge mig kraft i loppet, så att jag så gammal jag är kommer fram till Kullabergs Fyr efter 16 mil och sträcker armarna i luften och fäller en tår och skriker: JAG KLARADE DET, FAAN VAD JAG ÄR BRA!

Blogginlägg den 9 oktober 2020
"Three weeks of hell"
Så är det just i skrivandets stund, om tre veckor, i gång  ultraloppet "Dark Trail" från Örkelljunga till Mölle, 165 kilometer i stort sett bara på Skåneleden, undantag dock i några kilometer efter Ängelholm och på Kullaberg  Starten för mig ska gå kl 8, så just nu när klockan är strax efter nio om tre veckor, så bör jag ha tagit mig fram till Lillsjön och Lärkesholmssjön, efter ca 7 km se bild. Va? bara 7 kilometer på en timme och tio minuter? Ja betänk att det nästan är 160 km kvar och att början från Örkelljunga går i ganska geggiga och våta marker längs med en å och att det är lite småkuperat innan man kommer fram till sjöarna. 

Men vadå, "Three weeks of hell"?, jo det är nu när man börjar närma sig starten, om än om tre veckor, som prestationsångesten eller rättare rädslan av att bli sjuk börjar infinna sig i tankarna tillsammans med den motsatta känslan av eufori att få springa långt. Så min fru, som alltid uppmuntrar mitt springande, börjar åter igen inse att hon den närmaste tiden kommer att ha att göra med en man, som känner av massor av krämpor allt från hälsens- och knäledsainflammationer till diskbråck och förkylning samt lunginflammation. Men inte nog med det, vilka kläder, vilka skor, vilken pannlampa, vilken rygga, hur mycket energi, hur mycket vatten ska jag bära med mig  osv osv. Usch jag blir trött av att bara skriva detta då jag tänker på det men när starten går och man springer i väg så har  "Three weeks of hell" bara blivit  "164 kilometers of happiness" eller i alla fall 70 kilometer till Båstad i glädje, därefter ytterligare  50 kilometer till Ängelholm och  Råbocka ensam med nattens mörker, skuggor av enbuskar, stenar, kor och sedan OH JA,  förhoppningsvis efter Skäret och Arild, Kullaberg, som innebär ett krypande upp till Håkull, ett ljus, en fyr och ett gammalt pittoreskt badsamhälle, MÖLLE! Ja man får aldrig sluta drömma!

Blogginlägg den 5 oktober 2020

”En pysselprodukt kan ge ångest”

Normalt sett så är att pyssla, rita och måla för mig mycket avkopplande och ger mig ett mentalt lugn. Mina alster är inget för marknaden precis och får gå under devisen ”hellre än bra”. Men för mig är slutprodukten  fullständigt oviktig då det är själva skapandets ro och avkoppling som är det viktiga.

Så vad i helsicke menar jag då med att en pysselprodukt kan ge ångest? Till exempel skulle jag ju kunna göra en likkista och ställa den på ett ställe där jag ser den alltid. Den skulle ju då kunna ge mig dödsångest då och då, eller? Ja jag vet inte för jag har aldrig gjort någon likkista så jag lekte bara med tanken. Men om jag gör något som påminner mig om oerhört tuffa fysiska och psykiska utmaningar i framtiden, så kan de ge mig både glädje men också en känsla av, ”varför och har jag verkligen förmåga”.

Förra året, efter mitt misslyckande i Kullamannen,  gjorde jag en bild som skulle påminna  mig om loppet  i år den 30 oktober och få mig att träna mer. Nu blev det loppet inställt så i lördags ändrade jag året på flaggan till 2021. Men då Kullamansarrangörerna i stället ordnade ett annat ultralopp, som heter Dark Trail 100 miles (ca 165 km) den 30 oktober, så gjorde jag ett "Dark Trail-monument".  Att jag sedan blev en av 100 som får springa loppet gör att den får mig att ge allt i träning innan dess. I går sprang jag 19 km fram och tillbaka över Hammars backar och i dag tangerade jag "season best" på 10-kilometersrundan i Sandskogen här i Ystad. 

Men tidsgränserna i Dark Trail är så tuffa så när jag tittar på min produkt av en bit av en avsågad trädstam, som svartmålats och fått bokstäver av ståltråd, så känner jag både glädje men också ångest. En ångest över att först springa från Örkelljunga till Båstad 7 mil på Skåneleden inom 12 timmar för att sedan direkt fortsätta och runda hela Bjärehalvöns fem mil till Ängelholm och vara där under 21 timmar men inte nog med det utan direkt därefter fortsätta mot Kullaberg och fyren som är slutmålet. Ett lopp som är nästan 17 mil långt och måste klaras inom 34 timmar, puh! Bilden visar utöver boken ”Born to run” och Kullamanstavlan min Dark Trialprodukt.

Blogginlägg den 2 oktober 2020

”Det finns åsar och det finns åsar och sen finns det Hallandsåsen”

Det finns många åsar i Skåne, Romeleåsen, Söderåsen, Linderödsåsen, Göingeåsen men det finns bara en där Skåneleden går i mil över den och suger musten ur en totalt. Hallandsåsen, en ås som både Skåne och Halland delar broderligt på,  för ena stunden är man i Skåne och nästa i Halland.

Hur som helst så tog jag i tisdags den 29 september på mig uppdraget att färdas på Hallandsåsen  i sju mil på Skåneleden från Örkelljunga till Båstad, vilket kan följas i de två filmerna nedan. Den första, är den långa med gubbens kommentarer, den andra är utan gubbens kommentarer och bara därför hälften så lång. Det var en underbar septemberdag och de enda problem jag brottades med var energi i form av vätska och energi i fast form, kvällens mörker samt blodsugande galna fästingar. Jag fick ta död på minst ett par dussin av dessa otäcka varelser som kan sprida så mycket elände.

Vätskan klarade jag någorlunda bra med vätskeblåsan i ryggan fylld från start samt att jag kunde fylla den på ett par ställen längs vägen. Den fasta födan hade jag behövt mer av för då jag kom till Båstad i mörker efter 7 låååååååååånga mil var jag minst sagt vimmelkantig.

Men en bild säger ju mer än 1000 ord sägs det så nedan finns det som sagt två filmer, en mycket lång och en lite mindre lång, hi hi hi!

Blogginlägg den 27 september 2020

”Det närmar sig oktober, faan vad tiden rusar!”

Så har då snart september också gått. Faan rent ut sagt vad tiden går fort ju äldre man blir. De dagar, månader och förhoppningsvis några år till som man har kvar bara rusar i väg. Nu när livet är ganska okomplicerat så vill man ju verkligen leva och vara med ett tag till, så hoppas det blir så. Nog om det.

Så har jag köpt en lättviktssäckkärra som jag ska dra mina kajakprylar på och jag ska också köpa den där stora ryggsäcken som är gjord för luftkajaker av märket Advanced Elements både enmans- och tvåmanskajaker. Det innebär att ryggsäcken är större än vad den behöver vara för min enmans men det innebär då också att jag får rum med paddlar, flytväst, pump och kajakens ryggrad en tvådelad stång som går från för till akter och håller kajaken styv och rak och mer lättpaddlad. Bild nedan på den inköpta säckkärran från Jula och bild även på ryggsäcken som jag dock ännu inte har fått tag i p g a att den varit slutsåld. När jag köpt ryggsäcken så har jag lagt ut ca 9500 kr på mina kajakprylar.

Under veckan som gått har jag kutat  nästan 13 mil och räknar väl med att det ska bli ungefär lika mycket kommande vecka. Jag kör nu också hård backträning. Har en backe som jag måste klara under 30 sekunder och om jag inte klarar det så får jag springa om. 10 – 20 gånger på raken måste det alltid bli och det känns så klart och när det kommer någon och går förbi så tror de nog att jag håller på att dö för så högt flämtar jag, hi hi hi. Ja ska man bli fin, eller tränad så får man lida pin! 

Blogginlägg den 24 september 2020
"Bjärefemman (50 km) på Skåneleden samt vem faan hittade min plånbok?"

Så har jag då kutat den första delen av Kullamannen för att få en kontroll på hur jag står konditionsmässigt och vilken kroppsstatus jag just nu har. Jag menar hur ont har jag i mitt vänstra knä när jag sprungit 3 - 4 mil och om det då är möjligt att fortsätta i hård terräng i ett tiotal mil till? Jag tycker jag fick ett hyfsat positivt svar. Visst hade jag jäkligt ont i mitt vänstra knä efter att ha kutat från Båstad till Hovs Hallar som är ca 13 km. Etappen är också är en Skåneledsetapp, som är kategoriserad som utmanande. Dock ska sägas att när jag därefter sprang  nästa Skåneledsetapp, Hovs Hallar till Torekov drygt 7 km så kändes det bättre. Från Torekov är det sen visserligen 30 km till Råbocka i Ängelholm men ganska lättsprunget även om det är lite stenigt här och där. Till Råbocka kom jag på tiden 7 timmar och 38 minuter som var 22 minuter innan repet drogs om det i måndags hade varit det rätta loppet, Kullamannen Ultra. Det gav mig ett rejält lyft, en boost av självförtroende inför det rätta Kullamannen den 30 oktober, om det nu blir av p g a COVID19. Jag funderar annars på att springa ändå och löpa linan ut och fullfölja ett helt Kullamannen, drygt 16 mil även om tidsgränsen 36 timmar passeras. Siktar i s f på att klara loppet under 40 timmar. Nog om det, vill ni se en film från mitt spring i måndags så klicka bara på bilden. Det ska dock sägas att jag fick in musik i filmen som inte var godkänt free, så jag fick ta bort den sekvensen och lägga dit en musiksekvens som Youtube föreslog och i och med det så försvann mitt prat under ca 2 minuter. Kanske bara bra kan några tycka men hur som helst så från ca 2 min till 4 minuter så är jag tyst fast jag  egentligen inte är det, hi hi hi.

Från det ena till det andra. Skulle iväg och jobba kl 8 i går. Körde in till ICA här i Ystad innan och handlade ett par saker. Betalade med ett kort som jag hade i min plånbok. Stoppade ner kortet tog varorna och gick, därefter är min plånbok spårlöst försvunnen. Med största sannolikhet tappade jag den på vägen ut från ICA eller glömde den kvar på disken efter att jag betalat. Jag märkte inte då att plånboken inte fanns. Åkte och jobbade, bytte byxor till shorts, stoppade in mina prylar i ett skåp och var sedan med min brukare hela dagen. När jag skulle åka hem så hittade jag inte plånboken. Jag letade både på möjliga och omöjliga ställen. Vände upp och ner på bilen och åkte slutligen till ICA och undrade om någon ärlig snäll människa hittat den och lämnat in den. Men ack nej! Så plånboken med två mastercard, ett körkort, lite anteckningar och gamla telefonnummer som jag inte kan få tag i på annat sätt, några hundra kronor, två oskrapade trisslotter var puts borta och har med all sannolikhet hamnat hos någon mindre nogräknad person. Jag spärrade korten direkt och anmälde körkortet för polisen, så allt är väl gott nog så men besväret, besväret i onödan eftersom ingen ärlig själ hittade den. Ja tyvärr är ärligheten mindre i dag än förr och hade jag lämnat tillbaka en upphittade plånbok? SVARET ÄR DEFINITIVT JAAAAAAAA!!! Skulle du oärliga person dessutom vinna en jäkla massa pengar på någon av mina två oskrapade trisslotter som låg i plånboken så hoppas jag du i alla fall skänker allt till något välgörande ändamål, för annars blir det säkert olyckspengar.

Blogginlägg den 20 september 2020
"Examensdags och Humleslingscykling runt Ivösjön"


I går lördag den 19 september cyklade jag runt Ivösjön på den s k Humleslingan. Att den kallas Humleslingan är för att man förr odlade Humle där i trakterna. Humleslingan är egentligen skapad som en bilturistslinga för många år sedan, så den är inte helt lämplig  att cykla överallt. Jag cyklade runt Ivösjön på Humleslingan  på olika cykelleder bl a Sverigeleden och Banvallsleden. Filmen nedan visar cyklingen runt Ivösjön. En härlig omväxlande cykling som jag gärna rekommenderar och den är bara knappt fem mil lång.

I morgon måndag den 21 september ska jag avlägga examen vad gäller träning inför Kullamannen genom att springa de  fem första milen på Kullamannen Ultra. Det är runt  Bjärehalvön från Båstad till Ängelholm (Råbocka) och mellanlandning i Torekov. Jag måste klara de fem milen på 8 timmar som är gränsen i det riktiga loppet. Kommer man till Råbocka senare så får man tacka för sig, vilket jag fick göra förra året vilket kan ses på bilden, hi hi hi. Återkommer med information hur det gick. Ett mycket viktigt prov för mig efter att sedan nyår gått ner tio kg och förberett mig lite annorlunda än förra året då jag som sagt var tvungen att kasta in handduken i Råbocka och känna mig förnedrad och usel. Så på det igen bara!

Blogginlägg den 17 september 2020

”Paddla i Skåne-projektet är sjösatt”

Så kom då den dagen då jag gjorde min premiärtur i min nyligen köpta luftkajak av märket Advanced Elements Frame 1. Jag tog bilen med kajaken och åkte till Snogeholmssjön ett par mil från Ystad i ett härligt soligt väder men en lite kylslagen morgon.

Allt gick precis som jag önskat och svaret jag fick på frågan: Var kajaken enligt förväntningar? Kan bara besvaras, jaaaaaaaaaa över förväntan. Kajaken låg fint och stabilt i vattnet och då jag gungade den i sidled så kändes den oerhört stabil. Visserligen så är den så klart inte lika snabb som en vanlig kajak men tillräckligt snabb för mig då jag ju inte ska ut på några snabbpaddlingar utan mera ”njutningsfulla upptäckarpaddlingar om än i hela dagar”.

När jag skriver detta och lägger in filmen som jag tog i dag så känner jag mig som ett barn på julafton som precis öppnat en fin julklapp. Det är en härlig känsla och hoppas filmen kan förmedla lite av den glädje jag kände då och känner nu. Ska bli fantastiskt att ta sig an mitt projekt ”Paddla i Skåne” som kan följas på sidan www.paddlaiskane.se. Men innan jag tar mig an kajakprojektet fullt ut så väntar Kullamannen den 30 - 31 oktober.

Blogginlägg den 12 september 2020

"Är jag och vad jag gör det viktigaste i världen?”

Ja man kan ju tro det men självfallet vill jag som alla andra att vi kan leva som vanligt igen som innan pandemin och att Sverige får bukt med det hemska gängvåldet där människoliv inte betyder ett dugg och anklagade kan sitta och skratta i rätten. Om jag skriver att det var bättre förr och att brottslingar hade mer ryggrad och mer än i dag stod för det de gjort så får jag säkert Leif GW på mig men å andra sidan så är det ingen som läser vad jag skriver så skit samma.

Så svaret på frågan i rubriken, NEJ för faan, jag och mina aktiviteter är inte viktigast i världen, vår trygghet och att få leva i ett samhälle där man alltid kan känna sig trygg är det VIKTIGASTE!

Nog om det och till banaliteter. Har alltid haft lätt för att göra tester med siffror och figurer. När man på 60- och 70-talet använde sig av sådana vid anställningsintervjuer gjorde jag alltid bra ifrån mig och jag blev erbjuden de flesta jobb jag sökte. Att jag sen i andra avseenden inte kände mig så duktig  och erfaren för jobbet brydde man sig inte om. I dag så fick jag för mig att jag skulle göra MENSAS provtest, som dock bara är en kort variant av deras riktiga test för medlemskap men resultatet var över förväntan och vad är det man brukar säga: mellan intelligens och galenskap är steget inte långt, hi hi hi.. Övar  mycket nu i min ålder på memory, sudoku och andra olika sorters tankespel samt ordtester på nätet. Det gör nytta för minnet och logiskt tänkande när man som jag närmar sig de 72. Hur som helst så kan intelligens självfallet inte bara mätas i sådana tester som jag gjorde på 60- och 70-talet samt i MENSAS provtest men jag blev några centimeter längre när jag tittade mig i spegeln. Resultatet ska så klart  tas med en nypa salt, då det inte var  så omfattande men kan hur som helst ses på bilden nedan. Men det var bara en liten parentes i dagens inlägg men om det skulle vara någon som läser mina inlägg och skrattar åt alla mina dumheter så får jag ju skriva: Jag är inte bara dum, hi hi hi och jag måste ju leva upp till epitetet "patetisk gubbe" och nej, jag ska inte söka till MENSA.

Från hjärnans förmåga till kroppsliga rörelser så är det mycket viktigt för mig att kunna röra mig, ta mig fram med enbart muskelkraft och få vara med i ultralopp. Det går självklart inte så länge till att vara med i ultror men än så kan jag ju vara med men Kullamannen som går snart är nog för tuff. Fick i går mail angående loppet den 30 – 31 oktober, där man gjort ändringar för att myndigheters bestämmelser inte ska kringgås. Man flyttar alla kortare lopp till helgen innan och vi långkutare får starta i mindre grupper mm. Så det verkar trots allt som loppet kommer att gå. Skulle jobbat på torsdagen dagen innan start  men har tagit ledigt, då jag måste ha en vecka innan då jag bara mentalt fokuserar på loppet och då inget annat får störa. Sjukt må hända, men så är det. Så nu måste jag i kommande veckor provspringa delar av banan. Bl a första delen Båstad till Ängelholm 50 km och sedan ett varv på 22 km på Kullaberg (blir ju tre varv i loppet om jag nu kommer så långt vill säga). Mellandelen mellan Ängelholm och Arild ca 3 mil får bli först i loppet. Har inte sprungit en meter i år med pannlampa så det måste jag göra i några mil i a f så jag känner mig någorlunda bekväm med en lampa på pannan. Måste ju också prova ut vilken/vilka jag ska ha. Måste ha en i reserv. Hade en i början då mörkret kom 2018 som inte höll måttet, batterierna tog slut redan efter en dryg timme. Den andra jag sedan hade klarade nästan 10 timmar men var jäkligt tung. Kanske måste jag köpa en ny.

I nästa vecka ska jag provpaddla min luftkajak, ska bli spännande att se och känna hur den upplevs i vattnet. Dagens tema blev  tydligen prov, provtest till MENSA, provspring av Kullamannen och slutligen provpaddling av den nyinköpta luftkajaken hi hi hi!

Blogginlägg den 8 september 2020

”Cykelspåret genom Skåne och torrpaddling”

Så har jag då cyklat alla de fem stora lederna genom Skåne: Kattegattleden, Sydostleden, Sydkustleden, Sverigeleden och Cykelspåret. Den sista leden Cykelspåret 134 km, så sent som i går. Att vad som helst kan hända på en cykeltur får filmen visa, hi hi hi. I söndags packade  jag upp min nya inköpta luftkajak ur dess väska och fyllde den med luft och satt tryggt och provpaddlade i garaget (hade dock ingen flytväst). Kan också ses på filmen efter cykelfilmen, hi hi hi.

Hur som helst så ställer jag nu undan cykeln i nästan två månader för att helt ägna mig åt träning, träning och åter träning inför Kullamannen Ultra den 30 oktober. Jag kommer kanske också att på riktigt ta  ut och provpaddla min luftkajak av märket Advanced Elements Frame 1. Inte mycket text i detta blogginlägg då filmer får säga mer än 1000 ord hi hi hi.

Blogginlägg den 4 september 2020

”Minns i november den ljuva september och att känna sig som en ultralöpare”

Jag tänker på Harry Belafontes  gamla hitTry to remember som med svensk text blev ”minns I November den ljuva September” nu när den första höstmånaden är här. En underbar månad enligt mig med ofta klar och hög luft och inte sällan mycket fint väder. Men när jag tänker på Harry Belafontes låt så tänker jag också på min kära mor som älskade Harry Belafontes röst och sång. Min kära mor som fick somna in på lasarettet i Kalmar 1996 med min hand i hennes och i timme efter timme höra mig vissla just ”Try to remember”. Det är inte bara ett sorgligt minne utan också ett minne av glädje att jag fick vara med min mor i hennes  sista timmar, minuter och sekunder i livet. Men det är 24 år sedan och nu är det september 2020.

I dag så har jag sprungit en drygt 16-kilometers ganska kuperad slinga vid Snogeholmssjön några mil från Ystad, som ett led i min träning inför Kullamannen. Det var en fantastisk känsla jag fick då jag sprang för jag kände mig som en riktig ultralöpare, vilket jag inte gjort sedan 2016 då jag sprang Ultravasans nio mil och hade massor av krafter när jag kom i mål i Mora. Då var jag jäkligt bra tränad så nu är ju frågan: Kan jag fyra år senare träna upp mig att känna mig så som jag gjorde då och i dag i mer än 10 mil, mycket mer än 10 mil, närmare 17 mil. Jag ska försöka, jag ska springa intervall, jag ska springa i backe och jag ska springa distanser på 3 – 4 mil men jag har bara en och en halv månad på mig. Men och åter men, jag ska försöka och jag ska springa för mina kära som inte längre finns, min mor, min far och min bror som dog alldeles för ung, bara 60 och i det fallet behöver jag inte försöka minnas som det heter i Belafontes låt ”Try to remember” för jag minns och jag glömmer inte Er. Ni och jag som kan ses på ett mycket gammalt foto tillsammans. I det landskap jag sedan mer än 35 år bor i, Skåne, på en resa till Malmö och Köpenhamn för så där 65 år sedan.  

Blogginlägg den 31 augusti 2020

”Efter Köpenhamnsvistelse och Sverigeledscykling så är det nu full fokus på Kullamannen Ultra 100 miles den 30 oktober”

Efter en två dagars vistelse fredag till lördag i Kongens By på andra sidan Öresund med så klart smörrebröd och annat gott samt promenader för att bese både det gamla och det nya Köpenhamn blev det i går söndag en Sverigeledscykling från Önnestad till Ystad på 100 km. Nu ska jag bara på onsdag eller fredag cykla Cykelspåret från Blekingegränsen Sölvesborg/Valje till Ystad ca 12 mil sen så ska jag ställa cykeln åt sidan och bara ha fullt fokus på Kullamannen 100 miles (drygt 16 mil) den 30 oktober. Ett lopp som man inte till 100% vet om det blir av men som det ändå kommer att vara fullt fokus på. Jag inser att för varje år som går så blir det så klart tuffare för mig att klara att springa hela loppet under 36 timmar. Därför ska jag verkligen helhjärtat och mycket målmedvetet satsa på att klara det i år. Jag ska inte som första året 2018 vara nöjd då jag kom till Mölle efter 10 mil och kasta in handduken. Jag ska inte som jag sa förra året innan start vara nöjd om jag kommer till Mölle för då kom jag inte ens dit utan fick sluta springa efter 55 km i Råbocka utanför Ängelholm eftersom jag inte hann fram innan kontrollen stängdes.

NÄ NU JÄVLAR SKA JAG VERKLIGEN GO FOR IT och nöjd blir jag inte förrän jag står i målet i Mölle med ringen på fingret efter att ha kutat 16 mil under 36 timmar. Så ordspråket som får gälla är "sikta högt och nå målet", vilket jag också har illustrerat i bild. En bild som jag nu har som skrivbordsbakgrund på min dator att se och ta till mig varje jävla dag fram till start, hi hi hi

Så från och med nu gäller stenhård träning både fysisk och mental med bara ett för ögonen: RINGEN, KULLAMANSRINGEN! Men jag ska göra annat också så klart bl a ägna tid åt mitt kommande projekt "paddla i Skåne" med både teori och praktik.

Nedan kan ni se en filmfrån min cykling av Sverigeleden i går från Önnestad till Ystad och några bilder från det dejlige Köpenhamn.

Blogginlägg den 28 augusti 2020

”Som ett barn på julafton”

Efter att ha bestämt mig för mitt kommande projekt ”Paddla i Skåne” skaffade jag först en hemsida www.paddlaiskane.se  och nu också den  utrustning jag behöver för att komma igång (se bilden). Lusläste i flera veckor allt jag kunde om uppblåsbara kajaker och försökte bilda mig en uppfattning vilken kajak som var lämpligast för mig samt som inte kostade ”skjortan”. Jag bestämde mig ganska tidigt dock för en Advanced elements kajak för ca 7000 kr. Att jag skriver ca 7000 kr var för att priset var väldigt olika på olika försäljningsställen. Tyvärr så var de i stort sett slutsålda överallt och man skulle inte få några nya från senare i höst. På XXL de numera 10 år gamla sportaffärerna med sin näthandel hade de en för 6499 kr men dock bara en i lager på deras affär på Triangeln i Malmö. Så när jag i dag såg att de reade ut den för 6000 kr så körde jag från Ystad och köpte den. Jag har också skickat efter paddel (fyrdelad) så att jag kan ha med den i den stora ryggsäck jag ska skaffa eller tillverka  för att ha kajaken, pumpen, paddeln, sittbrunnskapellet och en aluminiumstång (ryggrad) som ska gå från för till akter längs med kajakens golv för att den ska gå stabilare och rakare i vattnet.

Så för helvete, nu har jag prylarna utom den sistnämnda stången/ryggraden  i mitt garage för en provpaddling inom kort. Visst är jag som ett barn på julafton men det är en sak som skiljer mig från de flesta barnen, som vill packa upp sina julklappar direkt, i alla fall denna gången, hi hi hi. Mina prylar står oöppnade i garaget än men hade det inte varit för en weekendresa till den dejlige byn på andra sidan Öresund så hade jag antagligen varit ute och paddlat nu i helgen.

"Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", som det heter och visst har jag hela livet framför mig, hi hi hi. Nå väl, snart så ska även sidan www.paddlaiskane.se börja fyllas med filmer och fakta om mina paddlingsäventyr i Skåne. Ska bli jäkligt roligt att utforska Skåne från en uppblåsbar kajak, som jag reser runt med på tåg och bussar i Skåne i en stor jäkla fet rygga (allt kommer att väga mer än 25 kg). Så från spring av hela Skåneleden, cyklande på alla större cykelleder i Skåne är inte steget långt till havet, sjöarna och åarna i mitt älskade Skåne. Fortsättning följer, sa gubben!

Blogginlägg den 23 augusti 2020
"Blåvingeleden när ljungen blommar och namnet Roland förpliktar"

Jag springer och cyklar inte alltid utan jag vandrar och promenerar också vilket jag och frun gjorde idag, då vi gick Blåvingeleden genom fyra naturreservat: Drakamöllan, Kumlan, Maglehem och Lillehem. Det är alltid vackert där men just nu (i slutet på aug/början på sept) när ljungen blommar så vackert lila är där gudomligt. Blåvingeleden är 9 km lång, lite kuperad och är en rundslinga som verkligen är värd att vandras. Lämpligast tar man bil och parkerar bilen vid parkeringen innan Drakamöllans Gårdshotell eller så tar man bussen som stannar vid infarten till Drakamöllans naturreservat på väg 19 några kilometer från busstationen i Brösarp. Så vill ni se vad leden erbjuder så kan ni titta på filmen nedan, som är från i går.

Å, så var det ju det där med namnet ”Roland” (även benämnd Orlando) som var en mytomspunnen härförare hos Karl den Store om vilken det skrivits flera dikter och epos – bl a Rolandsången och Den rasande Roland. Namnet förekom i Sverige redan på 1300-talet. Det var mycket populärt från 1930-talet och fram till 1950-talet och låg en tid bland de 30 vanligaste mansnamnen. Numera ges det dock mest som andranamn till de yngsta. 

Så träffar man på någon Roland nu för tiden så är vi kring de 70. Men namnet förpliktar för Roland står för ädel och tapper riddare, så därför bilden nedan, hi hi hi. Vad faan, har gubben sett Ivanhoe lite för många gånger eller, hi hi hi. Visst är jag patetisk eller hur och visst faan har jag sett Ivanhoe många gånger och till och med varit han i fantasin även på äldre dagar.  För som ni vet, man blir aldrig för gammal för att fantisera och drömma, det är utvecklande och gör så att livslusten inte sinar.

Blogginlägg den 16 november 2020

”Förkylning och julpyssel i stort och smått, hi hi”

Så har man då haft en rejäl förkylning i nästan en vecka. En förkylning som nu är på upphällningen och som bara varit en vanlig förkylning och inte covid19. Man blir ju lite rädd när man börjar få ont i halsen, lite feber, snuva och hosta. Men som sagt denna gången klarade jag mig. Det var min brukare som smittade mig och inte bara mig utan i stort sett hela hans stab med personliga assistenter.

Nog om det och till roliga saker, i a f för mig som gillar att pyssla och skapa. Men jag har sagt det förut, det är inte slutprodukten som är målet utan glädjen och lugnet att pyssla. Så var har jag då gjort eller vad håller jag på med? Jag gör en tomteby hemma hos min brukare i många olika material, kottar, pinnar, ståltråd, papper av olika sorter, aluminiumfolie och en gammal skokartong bland annat. Hemma gör jag en stor tomtemask av hönsnät och papier mache. Den är så hemsk säger frun att den kan skrämma barn. Det var ju i o f sig inte meningen men jag får väl visa upp den här som avslutning på detta inlägg, bara en dryg månad innan jul. En högtid som jag bara älskar!


Blogginlägg den 20 augusti 2020

”Triss i filmer och nya skor på väg”

Jag är nästan som ett barn på julafton när jag skickar efter nya Asicsskor och denna gången ett par Fujitrabuco 7 Gore Tex trail. Jag har ett par likadana som jag köpte förra sommaren och de har varit och är jättebra. Dock så har jag inte Gore Tex i dem, vilket jag nu får i mina nya. Gore Tex gör så att skorna håller sig torrare längre tid än utan. Nedan en bild på mina nya, som är på väg från E-skor i Polen och väl kommer i början på nästa vecka. När de har kommit så har jag fem par Asicsskor av olika varianter som används vid olika tillfällen. Tre trail (terräng) och två mera asfaltsskor. Då jag har ganska breda fötter så är Asicsskor helt perfekta och tro mig eller ej men jag kan dra på mig ett par helt nya och kuta 10 mil utan att få blåsor eller skav. Det är fantastiskt eller hur?

Sedan har jag nu redigerat tre filmer från de tre första Sverigeledsetapperna i Skåne. Den första är från Blekingegränsen till Önnestad, den andra från Önnestad till Höör och den tredje är från Höör till Helsingborg, vilka kan ses nedan.  Jag har cyklat en etapp även i dag från Svenstorp, en dryg mil norr om Ystad till Trelleborg men den är ännu inte redigerad. Så nu har jag bara en etapp på Sverigeleden ca 10 mil kvar (Önnestad till Ystad), vilken jag förmodligen cyklar  på söndag den 23 aug och sedan har jag Cykelspåret i Skåne från Sölvesborg till Ystad ca 12 mil innan jag går över till olika cykelrundor som kommuner eller cykelsajter flaggar för. Men det har jag hela hösten, vintern och nästa år på mig, så det är lugnt. Jag ska ju då också paddla i Skånes olika vatten, hav, sjöar och åar. HÄRLIGT, UINDERBART att få vara frisk och rörlig. Man vet sannerligen inte vad som händer nästa dag, så det är bara att leva som varje dag vore den sista men utan stress och bara NJUTA och ta varje ny dag som en BONUS!

Blogginlägg den 16 augusti 2020

”Rör inte vår faders inställningar till hur vi ska ta oss an covid19

Det är en trygghet för mig och för väldigt många andra att ha Anders Tegnell och FHM, som förespråkare för hur vi ska förhålla oss till covid19  i Sverige. Visst är det många som har dött och det var ju för att äldrevården inte stod rustade för en pandemi och kanske borde alla Italienresenärer satts i karantän direkt då de kom hem i mars men det som har hänt har hänt och är inget vi kan göra något åt idag.  Nu är vi rustade och nu tycker jag att vi alla (forskare och vi vanligt folk) ska stå enade och fortsätta kampen mot pandemin, covid19  tillsammans och efter Folkhälsomyndighetens riktlinjer. För vad ska vi annars göra, tro på forskare X ena dagen och forskare Y nästa dag. Det blir kaos i våra hjärnor, vi får ångest och vet inte vad vi ska göra. Nej, låt mig få skriva: Vi ställer oss alla bakom FHM och Anders Tegnell och hans kunniga stab av forskare och väl utbildad personal som kan det här och vi behöver inte något politiskt eller forskartjäbbel vad som är bäst eller sämst för det skapar bara ORO! Nog om det men ibland måste en vanlig människa som inte har någon som helst utbildning om virus, pandemier få tycka till VAD SOM ÄR BÄST FÖR MIG, en riskgubbe som jobbar och inte faan tänker isolera mig eller gå med något jävla munskydd.

Från tråkigt ämne till i alla fall för mig roligt. Jag cyklar nu Sverigeleden och har klarat av den del som går från Blekingegränsen några kilometer från skånska Näsum till Helsingborg. Det blir tre filmer på dessa lite drygt 20 mil. En film på etappen Blekingegränsen till Önnestad, en film från Önnestad till Höör och en film från Höör till Helsingborg. Har ännu inte hunnit redigera filmerna, då jag ju också jobbar. Har idag söndag den 16 juni precis avslutat mitt längsta arbetspass på 24 timmar och jag jobbar mycket kommande vecka men lugn ni få läsare filmerna kommer. Jag ska sedan avsluta Sverigeleden med två etapper, en från Önnestad till Svenstorp och sen vidare till Ystad och den sista etappen från Svenstorp till Trelleborg totalt ca 17 mil. M a o inga längre sträckor när det gäller att cykla men det hade varit långt om jag skulle kubbat (sprungit dem).

Nedan ett par bilder från Sverigeleden i veckan som gått. Ett på Trolleholms slott, ett på Södra Rörums Kyrka och ett på en toalett (utedass) vid Bjeverödsdammarna. Om jag nu har någon ide med de tre bilderna så får ni väl gissa, hi hi hi.  Egentligen är det dock inte svårare än att olika byggnader om än små och anspråkslösa och  om än stora i prål och utsmyckning kan vara vackra beroende på vår inställning till skönhet och vad som i nödens stund kan ge oss mest, hi hi hi, säger den gamle rysskommunistens son, som faktiskt inte längre vet var jag står. Jo, alla människors lika värde men att också alla oavsett vilka vi är måste ta ansvar för våra liv och respektera andras liv. 

Blogginlägg den 11 augusti 2020

”Idétorka om roliga fritidsaktiviteter eller projekt har jag aldrig lidit av”

Så har då den sista nationella cykelleden i Skåne (Sydostleden) avslutats med etappen Brösarp – Simrishamn 50 km i lördags den 8 augusti (se film nedan) så nu fortsätter cyklandet under sensommaren, hösten och vintern med Cykelspåret, Sverigeleden och kommunbeskrivna rundor. Jag kan dock inte påstå att de skånska kommunerna (33 st) överlag har någon bra information om cykling eller beskrivna rundor. Nej, det är få kommuner som har ansträngt sig och skapat intressanta rundor och/eller information om cykling, så frågan är om jag i alla de kommuner som inte har några rundor, själv ska skapa rundor? Jag får väl ha det i åtanke och eventuellt ha det som ett projekt i projektet, eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Det som jag definitivt haft i åtanke, tänkt på den sista tiden har varit mitt nya projekt ”Paddla i Skåne” som nu i a f på papperet har kommit i gång (hemsida skapad på www.paddlaiskane.se) och reklamfilm för projektet inspelad, se nedan.

Så någon idétorka om roliga fritidsaktiviteter finns inte utan det är precis tvärtom, det poppar upp mycket i huvudet och då jag inte kan bli 200 år gammal så får jag arkivera de flesta projekt och ta fram ett och annat då det är lämpligt.   "Skåne ska ses på längden, tvären och från vattenytan"!

Blogginlägg den 1 aug 2020

”Smid medan järnet är varmt”

Det gamla ordspråket ”smid medan järnet är varmt” är ett bra ordspråk som a f för mig talar om att jag ska gå vidare med något som är en ide/ett projekt och inte bara ha det som en tanke. Det är i alla fall så jag uppfattar ordspråket och som jag skrev i förra inlägget så får man aldrig slå sig till ro om man vill se och uppleva världen på något nytt sätt. I min ålder så är varje dag en bonus och i morgon kan det vara för sent, man kan få en hjärtinfrakt, en stroke eller drabbas av något annat. Jag stressar dock inte utan njuter av varje dag i ett inre lugn. Världen i detta fallet mitt älskade  Skåne som jag i mitt nya projekt kommer att se sittande i en kajak strax ovanför vattenytan på havet runt Skånes kust samt från skånska sjöar och åar.

Jag har lustläst fakta om uppblåsbara kajaker och fastnat för en som heter Advanced Frame TM 1 och kostar 7000 kr. Jag ska också köpa en fyrdelad paddel, en flytväst, ett sittbrunnskapell och en speciell ryggsäck för denna kajak. Tillbehören kostar ca 3500 kr så slutsumman blir ca 10000 kr.

Min sida www.paddlaiskane.se  har nu i alla fall en bild (se nedan) och lite text om mitt kommande projekt, liksom min Youtubekanal ”Paddla i Skåne” och visst är han patetisk gubben, hi hi hi. Men man lever bara en gång!

Men innan jag paddlar första gången vilket jag hoppas blir i sept/okt så fortsätter jag med mitt aktuella projekt ”Skåne på cykel”. Jag cyklade de två sista etapperna på Sydkustleden i tisdags, vilket kan ses i mina två filmer nedan. En från etappen Malmö – Landskrona och den andra från Landskrona – Helsingborg. I nästa vecka cyklar jag Sydostleden från Sölvesborg ner till Simrishamn, ca 13 mil för att därefter ta mig an Sverigeleden. Men mer om det i senare inlägg.

Blogginlägg den 27 juli 2020

”Ett projekt får aldrig bli riktigt färdigt innan man hittat på ett nytt”

När jag satt på tåget från Ystad på väg mot Trelleborg (byte i Hyllie) med min cykel för att cykla etapperna Trelleborg – Skanör och Skanör – Malmö i går den 26 juli så tänkte jag på kommande projekt efter att mitt cykelprojekt ”Skåne på cykel” är klart. Ja klart kanske det aldrig blir då det kommer att komma till nya leder och rundor vartefter.

Mina tidigare tankar har gått från spring och cykel till att ta sig fram i kajak på vattenvägar (havet längs med hela Skånes kust från Pukavik till Båstad, samt i sjöar och paddlingsbara åar). Jag har tidigare haft en kajak så jag har paddlat längs med  Skånes kust men det var snart 20 år sedan. Hur som helst så när jag satt där på tåget så slog det mig plötsligt att jag skulle kunna köpa en bra och stabil uppblåsbar kajak som kan bäras i en ryggsäck och då ta mig fram överallt i Skåne med Skånetrafiken (bussar och tåg) och vandra till de ställen där jag ska paddla. Runt Skåne i havet får jag dock ha en vanlig kajak som klarar lite hög sjö och tuffare paddling. Så bilden nedan får väl visa ungefär hur jag tänkt mig att ta mig till paddelbara skånska sjöar och åar. Visst är det väl en bra ide, som den patetiske men kreativa gubben kommit på så hoppas det går att genomföra. Men visst allt går att genomföra bara man vill.    Jag ska så klart även dokumentera mina paddlingar i filmer precis som mitt springande på Skåneleden och min cykling i Skåne. Jag har för ändamålet köpt webbsidan paddlaiskane.se.

Avslutar inlägget med två filmer från de två etapperna jag cyklade på Sydkustleden i går. I morgon tänkte jag avsluta Sydkustleden med etapperna Malmö - Landskrona och Landskrona - Helsingborg. Därefter ska jag cykla Sydostleden som är den tredje nationella cykelleden i Sverige. Den går från Växjö ner till Simrishamn. Jag cyklar dock bara i Skåne men börjar ändå i Blekinge från Sölvesborg som är etappstart för Sölvesborg - Kristianstad.

Blogginlägg den 24 juli 2020

”Säg mig vilken bok du läser och vilken  musik du lyssnar på så ska jag säga vem du är”

Nej, jag kan inte göra det men det finns de som säger att de kan och det är väl inte omöjligt att man kan ge ett litet inre personporträtt med hjälp av en persons musiksmak och litteraturval.

Hur som helst så har jag de tre sista veckorna läst en tjock och väldigt omfattande bok om kriget om "Stalingrad, Krigets vändpunkt" av den kände författaren och historikern Antony Beevor. En bok som har getts ut över hela världen och översatts till många språk. En fantastisk men ganska otäck skildring av allt mänskligt lidande och de spel som Stalin och Hitler spelade med människors liv. Liv som inte betydde ett dugg i deras värld. Nej, för en sann ryss och en tysk arier skulle vara beredda att dö för fosterlandet eller rättare ge av sitt enda liv för sitt land, det var åsikten och kravet.

Bok nummer två som jag snabbt läste ut sittande i en solstol vid stranden var  Axel Schulmans ”Glöm mig”, en bok om hans mor och det svåra förhållande han hade med sin alkoholiserade mamma under sin uppväxt och de konfrontationer de båda hade innan mamman till slut upphörde med sitt drickande. 

Bok tre och tillika den bok jag just nu läser för tredje gången är "Born to run"  som handlar om varför man springer och om löpningens själ men också ultralöpningens utveckling i USA från 70-talet och framåt. Boken handlar också om ett mexikanskt indianfolk tarahumara,  som var fenomenala på att springa samt hippies som kunde kröka ena dagen och springa 10 mil nästa och så jakten på den ”Vita hästen” Caballo Blanco som han kallades. Mannen som ansågs veta allt om tarahumarafolket och om ultralöpning. 

Ja de tre böckerna säger nog en hel del om mig och skriver jag sedan att jag i dag har lyssnat på  Beatles (John Lennons) "Woman", Cornelis "Somliga går med trasiga skor", Alphaville  "For ever young",  Sven-Ingvars "Så många mil" , Avicci "Hey Brother" samt Blacks ”Wonderful life” bland annat så kliar du dig nog i huvudet och tänker men vad får jag för hjälp nu att sortera in honom i ett fack. Skratt, det blir nog svårt, ha ha ha!

Så om ni nu inte vet vem denne patetiske gubbe är så får ni väl titta på filmen jag gjorde igår då jag cyklade en etapp på Sydkustleden, Ystad – Trelleborg 47 km men inte blir ni klokare av den, eller? Nä en människas hjärna och dess tänk är nog inte så lätt att bestämma även om man nu är en löpar- och livsälskande och ibland lite naiv gubbjävel i sina bästa år, strax över 70.  En ålder då  man ju både ska vara klok och erfaren, hi hi hi. Men som jag brukar säga: jag blir nog dock inte lite mer än äldre tonåring i själen även om kroppen åldras och åldras. Fast det där med att vi känner oss unga inom oss, de gör nog de flesta av oss och kanske är det ett sätt att säga: mej jag är ung än, jag vill inte dö.

Blogginlägg den 17 juli 2020

”Paradiset på jorden  är inte alltid detsamma, nu är det Ystad ”

För att kunna älska den stad, samhälle, plats, landskap man bor på och kalla det "paradiset på jorden" så måste man nog vara i harmoni med sig själv och må jävligt bra.  Gör man inte det så kanske man tänker på att flytta och  söka lyckan någon annanstans  och hoppas på att gräset är grönare där. Man kanske tror att en flytt kommer att göra så att man mår jättebra från att inte må så bra. Jag trodde det en gång för snart 40 år sedan men då lärde jag mig  av erfarenheten och som de flesta av oss redan vet, att vi flyttar med vårt aktuella mående. Mår vi inte bra vid en flytt så blir det kanske inte bättre av att flytta. Men visst kan en flytt göra så att man mår bättre om man inte mår så bra, om den är någorlunda genomtänkt och inte impulsiv och visst finns det människor som kan flytta ofta och må jäkligt mycket bättre genom det. Många av oss vill dock stanna kvar där vi är av gammal vana och den trygghet som man där känner och inte ge sig ut i en ovisshet. 

Min/vår flytt till Ystad från Höör var genomtänkt och planerad och inte en flytt för att vi mådde dåligt tvärtom en flytt i glädje och en flytt som skulle innebära ett lyft, en nyfikenhet att lära känna en ny stads historia, kultur, människor och natur mm. Visst kan jag komma i en dipp i Ystad men jag är i Ystad för att stanna livet ut oavsett framtida mående och jag lärde mig läxan för 40 år sedan "man kan aldrig flytta ifrån sig själv".   Kan jag vara så kategorisk att säga, att jag aldrig flyttar från Ystad?  Ja,  jag vågar nog säga det för det är "mitt paradis på jorden" och till Minneslunden på den Gamla Kyrkogården flyttar jag för sista gången har jag tänkt. Att det blir fler flyttar innan dess, fast då inom Ystad är inte otänkbart om hälsan så kräver det.

Nedan en bild på Ystads mest fotograferade gata, Lilla Västergatan med Mariakyrkans torn i bakgrunden. En av Sveriges vackraste gator? Jo det tycker jag nog och jag blir alltid lika glad när jag går den eller cyklar den och så klart, allra helst nu när Rosor och Stockrosor blommar så vackert upp genom sten och asfaltspringor! Filmen efter bilden är min första etapp på Sydkustleden från Simrishamn till Ystad som jag cyklade i går. En 53 km lång tur längs med hav, genom idylliska samhällen som Brantevik, Skillinge  och genom skånska bördiga jordar till som sagt mitt paradis på jorden, Ystad! Vårt paradis på jorden vill vi ju helst att det ska vara där vi bor och tidigare så har mitt paradis varit Kalmar min födelsestad och så klart Höör som gav våra barn så ofantligt mycket. Men nu är det YSTAD!!!

Blogginlägg den 14 juli 2020

”Från franska revolutionen till Björn Afzelius och Sång till friheten”

I dag är det fest i Frankrike, så mycket fest det kan bli i dessa coronatider. Fest för att folket fick nog och reste sig mot överheten i och med stormningen av  Bastiljen den 14 juli 1789, som innebar början av  den franska revolutionen. Så visst får vi tacka det franska folket, som angav tonen för framtidens demokratirörelser och kampen för frihet. Så vad är inte bättre än att låta Björn Afzelius dagen till ära "Frankrikes Nationaldag", sjunga ”En sång till friheten”. En bit som han givetvis spelade på sin sommarturne 1989, 200 år efter franska revolutionen. Viva La France och Vila i frid, Du frihetskämpe Björn Afzelius!

Blogginlägg den 13 juli 2020

”Tre gånger Skåne och en gång Danmark”

De sista veckorna har det verkligen varit hemester i Skåne i stället för att köra runt hela Island som var planerat. Så i stället har det blivit  en Kattegattledscykling med hotellboende i Ängelholm. en Skåneledsvandring med hotellövernattning i Kristianstad och en Landborgspromenad (också Skåneleden) genom Helsingborg från Sofiero till Ramlösa Brunn med hotellövernattning i Helsingborg. Till slut efter månader i Sverigekarantän då gränsen mot Danmark varit stängd men som i helgen öppnades för oss boende i Skåne, en färjetur från Helsingborg över till Helsingör med besök på Hamlets slott Kronborg. Därefter fika med smörrebröd  och en stadsvandring bland danskar och jävligt många frisläppta köplystna svenskar dragandes på säckkärror för att lättare transportera sina flakvis inköpta öl. De inköp jag och frun gjorde inskränkte sig dock bara till ett antal  goda ostsorter, som lätt förpackades i min löparrygga.

Nästa gång det blir ett utlandsbesök så hoppas jag att vi kan åka lite längre (var egentligen planerat en Pekingresa i höst  men kanske Island) men om inte så får det bli en sensommarcykling på Bornholm och en höstövernattning i Byen, Köpenhamn om inte Norge öppnar gränsen förstås för då blir det troligen en Osloweekend i a f.

Bilderna visar en gammal mölla inne i Helsingborg, Helsingborgs takåsar med sundet  och Helsingör i bakgrunden sett från Landborgen (Kärnan), Ramlösa Brunn samt Kronborgs slott sett från färjan.

Men nu får det bli lite cykling i mitt Skånecyklingsprojekt, Sydkustleden, innan jag börjar jobba igen till helgen och någon direkt "inrättning i ledet 70+riskgubbe" har det väl inte direkt varit under coronapandemin och om det varit dumdristigt och riskfyllt vet varken myndigheter eller jag men hittills har det ju gått bra så jag fortsätter att vara en i samhället och inte en bakom galler i lägenheten för det klarar inte mitt psyke, så är det bara och jag vill leva NU! 

Blogginlägg den 10 juli 2020

”Lycka är ingen mänsklig rättighet”

Då jag är ute och springer observerar jag naturen och allt annat jag ser men ibland så är jag ganska inne i mig själv och mina tankar. Idag då jag var ute och sprang en runda vid Krageholmssjön strax utanför Ystad tänkte jag mycket på lycka i allmänhet och egen lycka. Visst finns det människor som glider omkring i den s k ”gräddfilen” i hela sitt liv bekymmerslöst och alltid lyckliga men de är få. De flesta av oss får i olika omgångar och i olika mängd smaka på att inte må bra och inte vara lyckliga för det är sannerligen ingen mänsklig rättighet att få vara lycklig. Bäst förutsättningar att få vara lyckliga har så klart de av oss som haft en lugn och fin kärleksfull barndom och de av oss som älskar mer än oss själva och är älskade för den vi är. Men psykisk ohälsa, depressioner och olycka kan drabba alla och har man någon gång i sitt liv mått pyton och varit mycket olycklig, då blir man till slut mycket ödmjuk och tacksam inför livet och att få må bra.

Jag har sannerligen inte alltid mått bra trots mycket goda förutsättningar och en del dåligt mående och olycka har jag lyckats skaffa mig själv med många gånger dåliga beslut. Men som det heter ”man lär så länge man lever” så jag försöker numera leva och vara så att jag ska må bra. Hur det sedan är går jag inte in på här och nu utan det receptet är väldigt olika för oss människor.

Hur som helst så kutade jag den sista etappen på Vattenriksleden av Skåneleden i går, Nyehusen till den mysiga sommarstaden Åhus. En sträcka på 16 kilometer i sandskog, längs med havet och genom Naturreservatet Äspet vid Åhus. Filmen nedan får visa hur jag hade det och omgivningarna och atmosfären. Men sägas kan: en härlig dag på Skåneleden och nu finns det inte längre några leder eller etapper som jag inte sprungit.

Blogginlägg den 7 juli 2020
"Skåneled 6, Vattenriket"

Så har jag då varit och vandrat tre av fyra etapper på Skånled 6, den s k "Vattenriket". Det var inte världens bästa Skåneledsetapper men den etappen som går från Norra Lingenäset till Kristianstad och slutar vid Kristianstad naturum var tycker jag den bästa och trevligaste. Jag har i o f sig en etapp kvar som jag förhoppningsvis ska ta innan veckan är slut men jag har nog tyvärr dragit på mig en inflammation i mitt vä knä. Helt enkelt överansträngt det och det är ju inte så jävla konstigt då jag väl sprungit nästan 100 mil på de sista två och en halv månaderna och cyklat ett femtiotal. Då jag bar en riktigt tung ryggsäck i söndags och sprang med den så började jag känna av mitt vä knä, vilket jag inte gjort så mycket sedan i höstas. Så nu är det bara att hoppas att jag kan rehabilitera tillbaka det till den nivån som jag haft under hela våren och sommaren. Hur som helst så är det tre filmer nedan från Skåneleden i söndags och måndags. Den första är Norra Lingenäset till Kristianstad, den andra är Ekenabben till Kristianstad och den tredje är Åhus till Ekenabben. 

Blogginlägg den 4 juli 2020

”Kattegattleden och Skåneleden”

Så har jag då gjort tre filmer om cyklingen på Kattegattleden förra söndagen och i måndags, vilka kan ses nedan. I morgon åker jag till Åhus för att ta mig an den nya Skåneleden till fots. SL6-leden som invigdes i år. Vattenriket som den kallas.  En led som går från Nyehusen i söder till Åhus och vidare till Kristianstad och sist till Norra Lingenäset i norr eller tvärtom. SL6-leden  är uppdelad i fyra etapper med ett par alternativa vägar på etapp Åhus till Ekenabben (i Kristianstad). Leden är lite drygt fem mil om man vandrar eller springer  alla markerade vägar. Återkommer med info och filmer om den leden både här och på min sida skaneled.se. För jag kan ju inte kalla mig Skåneledsexpert om jag inte vandrat/sprungit också den nya leden, som ju inte fanns förra året då jag sprang alla då befintliga Skåneledsetapper.

Blogginlägg den 29 juni 2020

”I stället för Island blev det den skånska delen av Kattegattleden”

I dag skulle jag och frun åkt till Island och kört runt hela ön. Så blev det inte p g a coronapandemin men i stället har det varit den skånska delen av cykelleden, Kattegattleden (Båstad till Helsingborg)  i två dagar. Inga långa dagsetapper utan det har varit ca 7 mil/dag i  avkopplande och "titta sig omkringcykling". Med dessa två dagars cykling så har jag inte bara gjort en cykeltur tillsammans med frun utan jag har också börjat med mitt cykelprojekt ”Skåne på cykel”. Ett projekt som jag hade tänkt börja med redan i april men som jag har väntat med dels p g a pandemin, dels för att jag ville träna så mycket springande  som möjligt inför förra söndagens ”Sydkusten Ultra”. En ultra som jag skrivit om och även visat en film från i inläggen den 22 och 24 juni.

Jag har givetvis filmat min cykling och jag kommer att göra tre filmer från de tre etapper jag cyklat  på Kattegattleden (Båstad - Ängelholm, Ängelholm - Höganäs och Höganäs - Helsingborg). Jag kommer inte att hasta över filmerna utan försöka göra dem så bra som möjligt utifrån min kamera, mitt filmredigeringsprogram och mitt kunnande. Så film kommer så småningom! Nedan några bilder från cyklingen som gjordes i övervägande sol men även i ett par timmars regn och slutligen i en tuff motvind de sista två milen fram till Helsingborg. Det blir lite tuffare för mig då jag hela tiden håller en kamera i ena handen och bara en hand på styret.

Blogginlägg den 26 juni 2020

”Lite större än att jag klarade Sydkusten Ultra – You never walk alone”

I går kväll efter att Chelsea besegrat Manchester City kunde Liverpool fira Premier League-titeln i kavaj. Fantastiskt att Liverpool får vinna ligan efter 30 långa år och nu sjunger man i Liverpool och över hela världen. Se åter det fantastiska mottagandet Liverpool fick i Melbourne 2013 och när 95000 sjungande australiska fans sjunger ”You never walk alone”. Ett rysarklipp värdigt LIVERPOOL!

Blogginlägg den 15 juni 2020

”Gubben har nu klarat sina, efter jul och nyår, högt satta mål, faan vad jag är bra, det måste man väl få säga som 71-åring?”

Jag har i blogginlägg efter blogginlägg tjafsat om mina försök att gå ner tio kg till sommaren och minska midjemåttet från 100 till under 94, som är gränsen för ohälsosamt samt springa 10-kilometersrundan i Sandskogen i Ystad under 55 minuter. I dag den 15 juni klarade jag det sista delmålet då jag kutade runt  10 kilometers slingan på 52.35. M a o slog jag den tid jag satte upp som mål efter jul och nyårshelgen med råge. Då vid jul sprang jag tian på 1 timme och 7 minuter med jäkligt mycket knäsmärtor (artrosknän). Sedan dess har jag tränat hos sjukgymnast och gjort dagliga övningar hemma samt dragit ner på godsaker och ätit så lite kolhydrater som möjligt för att komma i bättre form.

Och som man brukar säger: ”ska man bli fin så får man lida pin” och det fick jag verkligen göra de första månaderna då jag var tvungen att avhålla mig från älskade sötsaker (choklad och konditorivaror) samt pasta, pommes frites, goda såser mm. När det värsta sötsuget lämnade kroppen så gick det lättare. Jag har gått ner tio och ett halvt kilo till dags dato och jag kommer att försöka gå ner fyra fem kilo till för att verkligen befästa min vikt strax under 70 kg. En vikt som gör att jag kan springa bättre, gå i trappor lättare, böja mig ner lättare, ta mig upp från golvsittande lättare osv osv. Ja allting har blivit faan så mycket LÄTTARE med en lättare kropp.

Frågan är nu bara om jag kan springa de 100 kilometerna mellan Falsterbo Fyr till Ale stenar mycket lättare på söndag den 21 juni i Sydkustens Ultra och klara tiden som är satt mellan solens uppgång och nedgång, 17 timmar och 20 minuter. Jag är optimist om jag  nu bara får vara frisk och skadefri de kommande sex dagarna innan start.

Jag börjar nu gå in i boxarens tillstånd inför match, lite lättretad, frustrerad och  jag vill bara komma till start . Inte så roligt för frun dock som har varit med om mina uppladdningar ett antal otaliga gånger, men när startskottet går försvinner all nervositet och frustration och sen är det bara en sann och äkta NJUTNING, hur man nu kan njuta när hela kroppen värker efter 5 - 6 mil och man har lika långt kvar till mål, hi, hi, hi.

Så är det någon som läser detta så kan ni ju gå in på Sydkustens Ultras hemsida eller Sydkusten Ultras facebookgrupp så kan ni säkert få rapporter under loppet hur det går för oss 20 som ska starta vid  vid Falsterbo Fyr i soluppgången för att ta oss till mytomspunna stenar, Alestenar ovanför Kåseberga innan solen går ner. Men skulle jag klara det så är det i alla fall en sak som är säker och det är att jag kommer sist  till Ale stenar men det skulle vara en oerhört stolt jumbo, det kan jag lova!

Och om jag klarar loppet utan att mina knän gör så ont sista milen så att smärtan är outhärdlig  har jag bestämt mig för att göra ett absolut sista försök att klara RINGEN på  Kullamannen Ultra 100 miles (drygt 16 mil)  i oktober i år eller om det blir inställt så till hösten 2021.

Så avslutningsvis: vem faan tror jag att jag är, länk till den närmaste låt jag kunde hitta som handlar "om vem faan tror du att du är"
Men får väl också ha de två sista filmerna från Skåneleden, Österlenleden med i detta inlägg.

Blogginlägg den 8 juni 2020

”Efter 35 km utan vätska (självvalt) så gick jag ner 2,5 kg”

Inte är det precis något att skryta med att man springer 3 och en halv mil utan att dricka och äta men jag hade med mig både dricka och energi i ryggan och jag hade  tänkt stanna men sedan blev det som ett experiment att se hur jag skulle klara att vara utan dricka och energi. Jag mådde bra hela tiden men blev lite trött den sista halvmilen och jäkligt törstig. Så när jag kom hem drack jag två coca cola (små burkar dock), en och en halv liter mjölk och en drickyoughurt. Innan jag satte igång mitt drickande ställde jag mig på vågen, som då visade på min gamla tonårsvikt, 68,2 kg. M a o så har jag inte varit så lätt på över 50 år. Efter drickandet och middagen så var jag dock sedan uppe på några hekto över 70 kg igen.

Hur som helst så var det i den underbara naturen och i min stora kärlek ”Skåneleden” jag sprang i går. Jag sprang en ca 35 kilometer lång slinga som kallas Österlencirkeln. Den är så himla omväxlande och vacker. Jag körde bil till Torparebron (är en parkeringsplats, rastplats samt en busshållplats) en dryg kilometer från Brösarp.  Man tar sig m a o lätt dit antingen kollektivt eller kör bil. Man börjar springa eller vandra över Brösarps Norra Backar, sedan längs med Verkeån och fram till Hallamölla vattenfall (Skånes högsta). Leden går sedan förbi Andrarums gamla Alunbruk och det mysiga kaffeet där. Vidare tar man sig bland annat över Höörödsåsen och sist men inte minst över det ljungbeklädda hedlandskapet i Drakamöllans Naturreservat.

Orkar ni inte vandra eller springa Österlencirkeln så kan ni titta på filmen som jag spelade in i går. Filmen har dock som vanligt en selfiesekvens, hi hi hi men är man som Trump och Ranelid, lite patetisk och självförhärligande så måste man ju leva upp till det, hi hi hi.

Faan för coronan, i dag fick vi avbeställa vår Islandsresa som vi skulle gjort i slutet på juni. Köra runt hela ön och bara njutit av det karga men underbara landskapet och upplevt midnattssolen på norra delen. men Island finns så klart kvar även nästa år, så då jävlar ska inget hindra oss.

Blogginlägg den 2 juni 2020

”Vad har Trump, Ranelid och jag gemensamt?”

Ja, för det första är vi ju män så klart och ganska patetiska sådana i vissa avseenden men den största gemensamma nämnaren är nog att vi är ganska självförhärligande män. Jag ska inte gå in på vad jag bedömer våra självförhärligande egenskaper på men troligen kan du som läsare förstå hur jag ser på mig själv och hur Trump och Ranelid ser på sig själva. Med andra ord behövs inga omständliga förklaringar, hi hi hi, så jag nöjer mig där.

Filmen, som visas nedan spelades in i går då jag sprang Simrishamn till Brösarp, drygt 30 km på Skåneleden och får väl anses vara lite självförhärligande, hi hi hi. Men innan jag kom fram med bussen från Ystad till Simrishamn (tåget jag skulle åkt med var inställt) så blev jag minst sagt coronarädd för i Borrby steg det på en dam, som man direkt kunde se var genomförkyld och hade feber. Hon torkade svett och snor mest hela tiden. Hon satte sig bara en knapp meter från mig så jag tänkte: ska jag flytta mig? Jag gjorde det dock inte av någon slags artighet och hänsynstagande. Så nu är man ju lite rädd att hon hade covid19-viruset och att jag också i så fall har fått det. Men nej, det går inte att vara rädd och tänka så. Det är bara att ta dagen som den kommer och njuta av vad just denna dag har att erbjuda.

Hur som helst så bjöd dagen igår, den 1 juni, på en underbar sommardag. Det var ca 25 grader och strålande sol då jag kutade längs med ett glittrande hav från Simrishamn till Haväng, där jag vek av inåt land mot Brösarp. I filmen finns det så klart med några selfieinslag, närmare bestämt tre stycken i ett slags självförhärligande. Vem faan tror jag att jag är, hi hi hi? Ja i alla fall ingen president, ingen författare utan bara en helt jävla vanlig lite patetisk självförhärligande typ. Jodå det finns många sådana av oss män även att vi varken är kända eller rika. Att vara självförhärligande kräver varken pengar eller kändisskap, hi hi hi, avslutar den patetiska gubben detta blogginlägg.

Blogginlägg den 30 maj 2020
"Dagens två stora händelser, hi hi hi"

Ibland blir händelser i vår omvärld större än mina eller i a f i paritet med mina, hi hi hi. Så skedde i dag då Elon Musk, Teslas grundare och företaget Space X, sköt upp den första privatfinansierade bemannade raketen mot ISS, den internationella rymdstationen. ISS som legat i omloppsbana runt jorden i över 20 år och ägs av USA, Ryssland, Japan och flera europeiska länder.

Själv skulle jag idag också gjort en stor sak, slagit säsongsrekord på 10-kilometersbanan i Sandskogen här i Ystad. Men av det blev det inget då jag faktiskt kände mig lite förkyld och snuvig i morse. Så dumt att försöka och att det ska bli sämre och utsätta kroppen för onödiga påfrestningar. I kväll känns det redan bättre så någon corona eller covid19-virus är det inte. Ja, jag var ju inte sämre än att jag kunde småjogga och gå en mil med frun runt Krageholmssjön, en bit från Ystad vid lunchtid. Så på måndag räknar jag med att kuta etapp 5 och 6 på Österlenleden, från Simrishamn till Brösarp och passera genom Vik, Stenshuvuds Nationalpark, Kivik, Vitemölla och Haväng. Ska enligt SMHI bli en fin dag då, så det kan nog bli fina filmer.

På tal om filmer så gjorde jag en film vid nyår om vilka 10  etapper av de drygt 100 etapperna på Skåneleden, som jag tycker var bäst förra året då jag kutade alla. Skåneleden la ut en länk till den filmen på sin sida i torsdags och vips så var det ca 800 fler tittare på bara ett par dagar, vilket är kul för jag vill så gärna att fler ska upptäcka den fantastiska Skåneleden. För som jag brukar säga, ”Har man sett Skåneleden, så har man sett världen”. Uppifrån den i dag uppskjutna raketen kan man dock så klart verkligen se hela världen. Tog en skärmdump då uppskjutningen skedde, så den bilden får vara en av dagens stora händelser, den andra att så många tittat på min film om de tio bästa Skåneledsetapperna. Filmen kan ses nedan och på min förstasida men vad är det man brukar säga: hellre en gång för mycket än ingen alls, hi hi hi. Återkommer med en film om mitt springande av etapp 5 och 6 av Österlenleden på tisdag.

Blogginlägg den 26 maj 2020
"Ung eller förlåt gammal rebell kräver: Släpp fångarna loss det är vår"

I dag den 26 maj skulle vi gamlingar eller kategorin som tillhör 70-plussare få nya direktiv vad gäller armlängds avstånd och att få vara med mer i samhället igen utan att vi ska behöva smyga med förfalskade leg som visar att vi bara är kring 60. Kommer ihåg när man var ung och inte fick gå på krogen, att man då lånade försäkringspapper och/eller gjorde egna leg och det funkade då. Nu är det ju faan så mycket svårare att göra sig ett eget leg så jag skiter i reglerna som inte ändrades i dag. Man kan inte dra alla 70-plussare över en kam. Jag är inte överviktig, jag är inte rökare, jag har inte högt blodtryck det är 110/70, jag kan springa 10 mil, jag har en vilopuls på 48 så jag skiter i allt vad karantänregler heter. I o f sig så har jag jobbat, simmat i simhall, fikat på cafeer, varit på restaurang, åkt onödiga kollektiva resor, t o m varit i Köpcentra osv osv även med våra gamla direktiv som vi haft sen mars men nu släpper jag nog på det mesta och jag kräver: Släpp fångarna loss, vi som inte tillhör riskgrupperna över 70-plus, det är för faan vår! Jag känner mig upprorisk, som lite av en rebell. Ja vi 70-plussare minns väl alla Gudfadersrebellen, James Dean i filmen "Ung rebell" på 50-talet. Så jag får väl göra en film som heter "Gammal rebell", hi hi hi!

Nog om det men kanske kan jag kalla filmen som jag spelade in i går från etapp 3 och 4 på Österlenleden, "Gammal rebell". Hur som helst så kutade jag 30 km på den fantastiska Skåneleden i går, från Löderups Strandbad till Simrishamn och gjorde en film om den härliga skånska naturen och atmosfären längs med leden, vilken kan ses nedan.

Jag springer hela Österlenledens ca 18 mil nu de närmaste veckorna så det kommer fyra filmer till. Filmer som jag hoppas kan inspirera till vandring eller spring oavsett du är en ung eller gammal rebell, hi hi hi. Jag kommer att åka kollektiva färdmedel till start och målplatser, handla i affärer och kiosker, äta på restauranger, fika på cafeer mm så i stället för ett falskt leg att visa upp får jag väl skriva ett intyg till Sjukvården att bära med mig att jag avsäger mig plats på IVA, Intensivvårdsavdelning och avböjer respirator om jag smittas med covid19. Ett tufft beslut men nu vill jag njuta av våren och sommaren, som jag brukar och öppnar man gränserna så drar jag till Island, som planerat är i slutet på juni.

Blogginlägg den 20 maj 2020

”Genom musik och att springa gamla rundor minns man både stort och smått”

I morse så fick jag en ide om att göra en liten anspråkslös självbiografi över mig själv genom att ta fram en musiklåt som jag gillat för varje år som jag levt. Så jag får börja med 1949 och sedan gå fram till i år 2020, vilket blir 72 låtar. Till min hjälp tar jag Youtube och söker på låtar som kom ut de åren och sedan är det bara att lyssna och minnas den låt jag gillat mest under året. Ja hur faan kunde vi leva förr utan internet, Google, Amazons, Youtube, Facebook, Instagram osv, ja det är en gåta, hi hi hi. Ja hur som helst så tänker jag sedan varva låtarna med lite små berättelser från varje år. Det kan vara stora viktiga händelser men det kan också vara skitsaker men som ändå har fastnat i mitt minne som något speciellt. Så det här är väl bara ett ytterligare steg att bli än mer ”en riktigt jävla patetisk gubbe”, hi hi hi. Men vad faan, jag skriver ju en blogg om en patetisk gubbe så då måste jag ju leva upp till det. Men tanken med detta är att lämna efter mig en lite annorlunda livsberättelse till barnen, som givetvis inte alls längre är några barn och som heller inte i dag är intresserade av att läsa någon självbiografi av mig men då jag varvar med min musiksmak så kan det ju bli lite intressantare, är i a f min förhoppning. Fast den kanske aldrig kommer i deras händer utan blir mer av typ, en liten minnesresa för mig och en sådan resa måste man ju göra, eller hur? hi hi hi.

I övrigt denna dag, den 20 maj, så har jag varit och kutat en tuff milrunda i min gamla hemkommun Höör. Frun hade ett ärende dit så jag följde med och sprang då den runda som jag sprungit många hundra gånger, Långstorpsrundan på knappt 10 km. En synnerligen tuff runda med ojämn mark, sten och rötter samt kuperat upp och ner mest hela tiden och som kronan på verket en som jag tycker i alla fall, djävulsk backe upp för en ås. Jag har inte sprungit den sedan sommaren 2018 och ville idag göra en tidsjämförelse med då och det gick över förväntan. Jag sprang rundan någon minut bättre i dag än då och det kändes efteråt också som jag hade haft mer att ge. Det är kanske inte så konstigt för min vikt i dag är minst 5 kg mindre än då och det gör verkligen skillnad. Så jag är jäkligt glad för det ska ni veta, ni få följare om kanske ingen alls, hi hi hi. Men jag är ju ingen jävla kändis så vad kan jag begära och inte heller speciellt intressant trots att jag enhjulat mig hela den långa vägen mellan Haparanda och ystad 2006, då 57 år ung. Men vad är det jag brukar säga: man kan inte leva på gamla meriter, man måste skapa nya!

Hur som helst så ska jag försöka minnas lite bättre nu ett tag, genom musiken. Den låt som jag så klart inte minns från året 1949, då jag var spädbarn men senare då jag var några år är ”Burl Ives - Riders In The Sky” Den kom ut bara någon vecka efter att jag föddes den 6 februari. Jag gillade verkligen den och den väcker en del minnen för den har gjorts av många, så man hör den spelas lite då och då än. Min far, den gamla ryssvänliga kommunisten med det stora hjärtat, spelade musik dagarna i ända så med musik är jag  uppfödd. Jag föddes i Kalmar och de tre första åren av mitt liv bodde vi i Kalmarsundsparksområdet bara ett stenkast från det gamla Vasaslottet och Gamla Kyrkogården, där min kära mamma, som ville alla väl, vilar i minneslunden sedan 1996. Min far vilar i Kalmarsund sedan 2006, dit han ville att hans aska skulle spridas.

Jag minns inte så mycket från den tiden mer än att jag som tvååring gick och balanserade på en hög mur vid den gamla Sjöbefälsskolan en bit från vårt hem. Min bror som var 4 år äldre hade tagit mig dit. Ja, jag minns givetvis inte händelsen utan den har berättats för mig. Att jag senare skulle klättra mycket och hyfsat bra var väl en följd av den händelsen. Om jag sedan hoppar fram några år till 1970 så älskade jag Mungo Jerrys ”In the summertime”. En skitsak kan tyckas som jag minns väl från den sommaren var att glida fram med en kanadensare, en kass med mellanöl, ett kastspö och en bärbar bandspelare. Det var livet då, tyckte jag. Att det mot slutet av år 1970 tog slut mellan mig och en tjej jag varit ihop med i tre år var dock inte så jävla lustigt för då var det inte In the summertime jag sjöng på utan mer sorgsna låtar, typ Elvis Presleys "Are you lonesome tonight" som Spotify har utsett till en av tidernas mest sorgsna låt men allt går över så snart blev det åter summertimekänslan, fast det tog ett halvår drygt eller mer förresten, jag var ju varken då eller nu någon hårdhudad axelryckartyp.  Bilden nedan får försöka visa summertimekänslan och om jag skulle gjort en bild av känslan av tomhet och att mista kärleken så hade det varit en svart bild med ett litet vitt hål långt där borta. Ett vitt hål som får stå för hopp och framtid. Jag tror att vi alla mår bra av att uppleva brusten kärlek för genom den så utvecklas vi till det bättre vill jag tro och det var sannerligen inte min dåvarande flickväns fel att det tog slut. Svaret ligger nog i kanadensaren och min då stora kärlek till mellanölen.

Blogginlägg den 14 maj 2020

”Även gamla patetiska gubbar kan lära sig att sitta ........”

Då jag i början av januari  sprang 10-kilometersspåret i Sandskogen i Ystad på 1 timme och 7 minuter, vilket var mycket dåligt  och sedan hade så jäkla ont i vänster knä att jag knappt kunde köra bilen hem tog jag flera viktiga beslut.

1 Jag skulle gå ner i vikt från då 80,5 kg till 70 kg innan sommaren för att spara mina knän från alla dessa extrakilo de får bära på i varje steg. Om ett steg är ca 75 cm långt så tar jag 13333 steg på en mil. Om jag går ner 10 kg så blir den totala vikten på en mil för alla steg ca 133330 kg mindre, vilket i ton är 133 ton.

2 Mitt midjemått som då var 100 cm skulle ner till 94 cm, vilket är gränsen för övervikt enligt tabell. Det var verkligen inte lätt för även om jag i början gick ner några kg så hade jag fortfarande ett midjemått på ca metern. Men till slut så började även midjeomfånget bli mindre och nu är jag bara någon halvcentimeter ifrån mitt mål.

3 Jag skulle gå på sjukgymnastik för mina knän, som min ortoped sagt åt mig och göra dagliga övningar för att försöka få lite värklindring. Det började jag med i mitten på januari. Jag fick övningar som jag tränade väldigt ihärdigt men insåg att den ihärdigheten var bra för höger knä men inte vänster. Jag fick dra ner på övningarna och försöka vara lagom och då började jag känna att mina knän värkte lite mindre så nu har jag i stort sett ingen värk i höger knä om jag springer en mil och ca 60 - 70% av värken i vänster knä i förhållande till tidigare. M a o har de blivit mycket bättre.

4 Jag skulle springa 10-kilometersspåret i Sandskogen på 55 minuter innan sommaren. I februari sprang jag milen på 1 timme och 2 minuter, i mars var jag under timmen. I april tog jag mig ner på 57 minuter och i dag var jag för första gången under 56.

Det har varit jobbigt både fysiskt och mentalt men det ser nu ut som jag ska nå alla mina mål innan sommaren ( i mitten på juni) .

I dag torsdag den 14 maj väger jag 71,5 kg (har gått ner 9 kg), mitt midjemått är 94,5 cm och i förmiddags sprang jag 10-kilometersspåret på 55 minuter och 57 sekunder. Det känns jäkligt roligt att som en  71-årig gubbe åter kunnat träna upp sin fysiska kondition och springa lite fortare och med hjälp av långsiktiga mål och träning verkligen bli bättre! Så det gamla ordspråket "det går att lära gamla hundar att sitta" får gälla även gamla patetiska gubbar, hi, hi, hi!

Bilden nedan får åskådliggöra tiden från början av året till idag vad gäller vikt, midjeomfång, tid och knävärksstatus.

Blogginlägg den 10 maj 2020

”Oavsett coronakris så närmar vi oss SOMMAR och Sydkusten Ultra”

Sommaren är i antågande och våren har väl aldrig varit så tidig. Syrenerna och Liljekonvaljerna blommar och allt är så härligt ljuvligt grönt. Ja i a f här nere i Ystad och det är UNDERBART. Det gör i a f mig mycket gladare att veta att man nu kan vara ute väldigt mycket och springa, gå, vandra, cykla och snart även ligga och sola vid havskanten. Men i år kommer vi nog att trängas om strandytorna för alla som annars åker på utlandsemester får semestra i Sverige. Ja frun och jag skulle åkt till Island i slutet på juni som jag skrivit tidigare men den resan lär inte bli av. Men vad faan, så länge man andas kan man se framåt och det ”går väl fler tåg” eller vad man nu brukar säga.

I övrigt så har min löpträning blivit lite kraftfullare med intervall och backträning eftersom jag måste få lite bättre flås till den 21 juni då Sydkusten Ultra, 100 km  ska springas. Det är inte så lätt för mig att kuta kraftfullare p g a mitt vänstra knä men med en viktminskning på mer än 8 kg och sjukgymnastik så har jag blivit lite bättre. Knäet värker fortfarande i varje steg men inte riktigt lika mycket inbillar jag mig i a f och tron den kan ju försätta berg så jag tror att knäet är bättre.

Så om mindre än en och en halv månad så blir det examen. En examen för nästan 6 månaders sjukgymnastik och viktnedgång från drygt 80 kg till som jag då hoppas 70 kg. Jag har ett par kg kvar. Nu som sagt har min träning intensifierats och springandet har blivit både längre och tuffare, så jag hoppas det ska räcka för att komma i mål vid Ale Stenar innan solen går ned kl 21.48 den 21 juni.

Om jag klarar det så blir jag så oerhört glad, så det kan ingen förstå för att ha ett knä som värker men ändå kuta tio mil på ca 17 timmar är för mig en bedrift, en bragd. Men än är det inte dags så det är bara att försöka träna mer och mer i en dryg månad till och sen JÄVLAR…… ska jag komma till Ale Stenar som kan ses på bilden, innan solen går ned. Bilden är från förra året då jag sprang hela Skåneleden.

Blogginlägg den 7 maj 2020

”För 75 år sedan den 7 maj 1945 slutar andra världskriget i Europa”

Det är bara 75 år sedan som det andra världskriget slutade i Europa. Tyskland kapitulerade på alla fronter den 7 maj 1945 och kriget var äntligen slut. Ett krig som tog ca 60 miljoner människors liv. Av dem var ca 30 miljoner ryssar, 5 miljoner tyskar och 6 miljoner judar. Det är fasansfulla siffror men har världen lärt sig något av dem. Ja, förhoppningsvis men antagligen inte tillräckligt för att det aldrig ska ske fler stora krig.

Störst betydelse för kriget är  så klart landstigningen av de allierade i Normandie den 6 juni 1944 men det som också vände på Tysklands segrar var deras stora förlust i kriget om Stalingrad 1942. Tyskland hade intagit  90% av staden men Stalin hade gett order att Stalingrad fick inte ges upp. Under de månader kriget varade samlade Sovjet ihop 1 miljon soldater (kvinnor och män) och enorma vapenresurser och angrep sedan den tyska armen från två håll. Tyskarna blev instängda och tvingades till slut kapitulera mot Hitlers vilja den 31 januari 1943. De hade då varken mat eller var stridsdugliga vad gäller utrustning och vapen.

Låt oss aldrig uppleva något liknande. Idag kan vi fira freden i Europa. Bilderna nedan är från Kungsgatan den 7 maj då freden firas. Från Stalingrad när den tyska armen kapitulerar den 31 jan 1943 och från landstigningen i Normandie den 6 juni 1944.

"Blogginlägg den 3 maj 2020"

"Två år i Ystad och 30-km-lopp på distans"

Precis för två år sedan på dagen, tog vi över vår inköpta bostadsrätt i Ystad. Vi bodde då i Höör sedan drygt 30 år i en som vi tyckte charmig gammal villa med stor tomt. Ett hus och tomt som vi dock tröttnat på att sköta om och lägga pengar i. Vi hade trivts jättebra i Höör och våra barn hade fått växa upp i en liten ort med bra skolor, fritidsmöjligheter och nära till vacker natur. Barnen ville inte bo kvar i Höör när de blev vuxna och vi kände också att vi ville ha något nytt i livet, så därför köpte vi en lägenhet  och flyttade till Ystad.

Ett absolut inte spontant infall utan ett  väldigt genomtänkt beslut, ska sägas. Vi kände väl ändå lite, eller rättare jag kände lite oro att bo i lägenhet. Men inte en dag, inte en timme, inte en minut och inte för en sekund har vi ångrat vårt livsval. Det blev ett LYFT, för Ystad är en underbar stad och sedan lyckades vi också få nya jobb, vilket ger pengar så klart men också stimulans och en känsla av att fortfarande även  när man är över 70 ha en samhällsbetydelse.

Jag har skrivit och sagt det förut, börjar man känna att man vill byta och pröva nytt jobb, bostad och bostadsort så låt det bli en tanke- och diskussionsprocess med både plus och minus och sedan tar men ett gemensamt beslut. Ibland kan det kanske kännas tryggt att fortsätta leva och bo som man alltid gjort men ibland kanske ett beslut om förändring betyder mer livslust, nyfikenhet och är utvecklande. Ja så har det i a f blivit för oss. Nog om det och till löpningslopp på distans.

Den 2 maj, i går, skulle ultraloppet Lejonbragden i Lund gå av stapeln. Loppet lades ner 2015 och jag sprang då 100 km och kom sist med bara 117 sekunder till godo innan målet stängdes. I år återupptogs loppet och jag hade tänkt anmäla mig till 100 km men då arrangörerna hade  kortat tiden man hade på sig med en timme, så insåg jag att med mina mycket ömmande artrosknän, att jag inte skulle klara tiden. Jag anmälde mig därför till 50 km. Dock så blev Lejonbragden inställd som det mesta i dessa coronatider. Men Lejonbragdens arrangörer kom på den finurliga ideen att alla anmälda, som ville, kunde springa ett distanslopp där man bor eller någon annanstans. Man fick då chansen att ändra distans om man ville och det ville jag, så 100 km 2015, som skulle blivit 50 km i år blev till slut bara 30 km. Så i går kutade jag en Ystadsrunda på 30 km som jag också filmade. Det gick inte fort men det viktigaste är inte  längre farten utan att vara med och glädjen över att trots ömmande knän kunna springa, vilket för mig är en bonus i livet. Filmen kan ses nedan. Nästa gång jag kutar ett lopp blir förhoppningsvis den 21 juni, söndagen i midsommar, då Sydkusten Ultra med högst 20 deltagare går från Falsterbo Fyr till Kåseberga och Ale Stenar, 100 km.

Jag tror inte längre att Kullamannen Ultra med sina mer än 2000 deltagare i olika lopp i Allhelgonahelgen blir av p g a coronan, så det loppet får bli 2021. Ett aber dock för mig som då givetvis inte har blivit bättre i mina knän och ytterligare ett år äldre, nästan 73 men vad faan man får inte ge upp.

"Blogginlägg den 26 april 2020"

"En tramsigare blogg får man väl leta efter med Kära Dagbok, nej för faan, nu är det allvar FOTBOLL"

Några youtubeklipp jag går i gång på och det där med "Kära Dagbok" är ju pinsamt minst sagt! Hade ett sådant inlägg som nu är raderat för alltid!

Klippen:

först och störst

Zlatan, Zlatan, Zlatan

sedan Bragden i Berlin 4 - 0 till tyskarna blev 4 - 4 i en sagolik upphämtning!

därefter Just i dag är jag stark, Bajens kampsång, och du kan gilla vilket annat lag som helst men detta är mäktigt och jag är egentligen inte Bajare men med Zlatan i Bajen så blir vi väl  ALLA BAJARE, eller?

och sist men inte minst

You never walk alone, from down under, när Liverpool mötte Melbourne Victory 2013 med 95000 sjungande australiska Liverpoolfans, SÅ JÄVLA MÄKTIGT, GÅSHUD!!!

"Blogginlägg den 19 april 2020"

”Skåne har allt och kampen fortsätter”

I dag blev det inget spring utan en vandring på Romeleåsen och runt bland annat Häckebergasjön strax utanför Genarp. En vandring som startade vid parkeringen vid Ekevallen. En parkering, som redan strax efter kl nio var relativt full, för vad ska människor göra i dessa coronatider annat än att vistas i naturen och motionera. Men att kunna vara ute och röra på sig är en bonus, så jag klagar inte.

Häckeberga är förresten ett naturreservat och som allt annat i dessa vårliga tider så gudomligt vackert. I sjön på en ö förbunden med en stenbro ligger Häckeberga slott, ett av de många vackra slotten i Skåne. Nuvarande slottsbyggnad, som kan ses på bilden är byggd på 1870-talet. I slottet bedrivs numera hotell och restaurangverksamhet fast just nu är det väl inte så mycket p g a coronan men annars måste det ju vara en toppenplats att t ex fira bröllop, 50 årsdagar eller bara vara. När man som jag och frun körde bil från Ystad till Genarp ser man många stora rapsfält med sina gula blommor. Visserligen är blommorna ännu inte är helt utslagna men inom några dagar kommer fälten att lysa som guld mot den skånska blåa himlen. Så svenskt och så vackert, ja så himla sagolikt vackert! Nedan är en bild från förra året på ett utslaget rapsfält då jag sprang Skåneleden och den andra bilden är som sagt Häckeberga slott där det ligger så vackert på en ö eller holme i sjön. Vid parkeringen syntes i dag massor av MTB-cyklister, eftersom Romeleåsen väl troligen har flest och bäst MTB-rundor i hela Skåne och sedan ligger det ju ganska nära Lund, där väl många kommer från. Ja, det är verkligen en tummelplats för MTB-cyklister att fräsa fram där, vilket ser härligt men också lite farligt ut. Men det är ju inte bara mountainbikecyklisters bilar, som fyller parkeringen utan också vandrares, löpares, familjers och gamla som nya frilufsares.

Från vandring runt den vackra Häckebergasjön till kampen mot de där kilona som verkligen inte behövs utan som mera är ett hinder när jag springer. Jag vill bli lätt som en dansande fjäril, hi hi hi så lätt man nu kan bli med en allt mer stel gamlings kropp. Från då jag bestämde mig när jag vägde 80,5 kg några dagar in på detta året till att försöka komma ner till 70 kg för mina knäs skull, har det nu gått i stort sett 3,5 månader och min vikt denna söndag, den 19 april är 72,7 kg.

Så tro det eller ej. Jag har med borttagande av väldigt många onödiga kolhydrater och desto mer grönsaker, kött, fisk och med kvällsfikor som numera bara har bestått av fröknäcke eller andra sorters knäckebröd med pålägg som ost eller köttprodukter och lite tomater, minskat min vikt med 10 %. Åtta kg eller två stora feta julskinkor har försvunnit i tomma intet och som knäna nu slipper att bära på i varje steg. Det är en underbar känsla. Men det ska sägas, det har varit en kamp. Ibland har det gått lätt och ibland har det varit oerhört jobbigt då vågen stått still i veckor. Jag förstår numera varför det finns så mycket bantningsförslag och så många bantningskurer att köpa, för alla vill ju gå ner och vara i viktharmoni med sig själva. Ja, det är verkligen en oerhört lukrativ marknad. Hur som helst så fortsätter min kamp. Knappt 3 kg till låter kanske inte så mycket men det är det om man ska ta bort dem beständigt. För visst skulle jag ju kunna skita i att äta i ett par dagar och springa som bara faan. Då skulle vågen direkt visa på 70 kg men så fort jag sedan börjar äta och inte springer så mycket så pekar åter vågen på mina i dag ca 73 kg. Så för att det ska bli en permanent viktnedgång måste det ske långsamt och metodiskt och man måste hålla sig till den kost man bestämmer sig för. Visst kan man synda och äta lite sötsaker då och då men inte för ofta för det är ju sötsuget som man måste arbeta bort. Det är sannerligen inte lätt men när man väl gjort det så är det inte så jobbigt. Nu kan jag gå förbi ett konditori utan att få ångest över att inte få gå in och köpa mig en princessbakelse eller något annat gott. I  början var det faktiskt djävulskt jobbigt och känslan var ungefär som när jag slutade röka för 35 år sedan, mycket svårt i början. Men med det definitiva rökslutet då, så blev jag en piggare och gladare människa och hälsan och konditionen blev bra, ja helt enkelt skitbra.  

Så med en beständig viktnedgång så blir mina artrosknän mindre smärtsamma och det blir lite lättare att springa och det är ju det bästa jag vet: ATT FÅ SPRINGA och ha en god fysisk hälsa. En fysisk god hälsa som också återspeglar sig på den psykiska hälsan så klart. Så får hoppas att de 35 år jag varit rökfri återställt mina lungor helt så att de klarar en ev coronainfluensa.

Har förresten anmält mig till  Sydkustens ultra  söndagen den 21 juni på årets längsta dag. Ett lite annorlunda ultralopp som jag ser fram emot och har som ett delmål innan  Kullamannen den 30 oktober, om den nu blir av och om jag, som en s k "riskperson" inte stryker med av coronavirus.  

Blogginlägg den 1 april 2020 (nej för faan det är inget aprilskämt)

”Jag är fortfarande en atlet så ska jag kanske söka till Robinson 2021?”

Då frun för många år sedan hade högt blodtryck och läkare sa att hon skulle behöva blodtrycksmedicin, så vägrade hon då hon visste att börjar man med den medicinen så måste man ta den livet ut. Så hon tränade mer, åt mer varierat och hälsosamt, drog ner på salt och försökte att inte stressa och blodtrycket  blev bättre och bättrem så att det till slut var normalt. Till sin hjälp hade hon en blodtrycksapparat som hon kollade blodtrycket med då och då. När apparaten visade blodtrycksnivån så visade den också pulsen.

Så idag den 1 april, i dessa Coronatider, då det inte är bra att ha högt blodtryck  kollade jag hur det stod till med mig Det var jäkligt bra, ett normalt och bra blodtryck på 110/80 och en vilopuls på 52. Enligt tabellen nedan för vilopuls så är jag atlet, hi, hi, hi även om jag kanske inte känner mig som en sådan med mina halvtaskiga knän. Men för att vara i åldersgruppen 70+ så är jag nog en sådan.

Så ska jag kanske söka till Robinson 2021? Jag klarar dock inte spelet människor emellan och att vara i pakter. Jag är för ärlig men jag tror nog att då det gäller tävlingar skulle jag stått mig ganska bra. Tittade idag den 1 april på samtliga hittills sända 14 avsnitt av årets Robinson. Ja sådan är jag, en nördig typ som kan gå in för något till 100%. Tänkte egentligen inte titta på årets Robinson men då Coronan kom så tänkte jag om. Så för faan, nu är jag en Robinson fan, hi hi hi. Men det är ett konstigt TV-program där man ljuger och spelar ett fult spel för att få stå där som vinnare. Det skulle jag aldrig klara så det blir nog ingen ansökan, får väl hålla mig till andra utmaningar där jag tävlar och gör allt bara för mig själv. Hade dock tänkt att cykla Vätternrundan med frun i år för tredje gången tillsammans, är så härligt när man kan göra utmaningar tillsammans men av det blir det inget. Fick nyss besked att det är inställt men vad faan, då får det bli nästa år..... värre är det väl inte.

Blogginlägg den 28 mars 2020

”Viktnedgång och väntan”

Så är det då snart Påsk då Stockholmarna ger sig ut i Sverige och sprider Coronaviruset överallt. Här i Ystad där jag bor så är det än så länge ganska lugnt vad gäller smittade. Känner ingen än i alla fall. Men någon vecka eller två efter Påsken så sätter det troligen fart. Så då får man nog vara lite mer försiktigt än man hittills varit. Ja, det är en tuff tid för många med arbetslöshet och permitteringar och sjuka närstående gamla. Men ur det här så är jag förhoppningsfull att det kommer mycket gott. Vi har ju, de flesta av oss,  inte varit beredda att ge avkall på något för miljön men nu när vi inte kan resa så kanske vi kan dra ner på det och dra ner på annat som ger världen en allt sämre miljö. Det är en förhoppning i alla fall men vi har ju en viss förmåga, vi människor att glömma fort.

Hur som helst så fortsätter livet och för mig med fortsatt rehab av knän, träning och viktminskning. Att gå ner 10 kg som är mitt mål sparar knäna tusentals ton att bära upp. Strax efter jul så vägde jag lite över 80 kg så jag satte då som mål 70 kg till sommaren. Jag har fått ge avkall på mycket gott men det har gett resultat för jag har på tre månader gått ner ca 5 kg. Så målet 70 är inte omöjligt. Jag ska kämpa och försöka nå dit till midsommar. Märker en viss skillnad vad gäller värken i knäna, en skillnad till det bättre som jag är ganska säker på är faktisk och inte bara psykologisk. Men oavsett vilket så är det glasklart, en lättare kropp belastar knäna mindre.

I övrigt så har det varit mycket natur med spring, cykling och vandringar samt jag fortsätter också med ett självterapeutiskt pysslande och nu med tecknade påskfilmer. Är som jag skrivit tidigare, inte resultatet som är viktigast utan att få vara kreativ och bara koppla av allt och vara ett med det man håller på med. Det är härligt! Nu väntar dock en arbetsvecka med många arbetstimmar innan Påsken är här. Bilden är från vandring med korvgrillning på Romeleåsen i veckan.

Blogginlägg den 22 mars 2020

”Naturens apotek och skapandet ger kraft”

Eftersom jag är en person med psykiska nedgångar emellanåt så har naturen varit den absolut bästa medicinen och apoteket för mig. Samvaron och samspelet med naturen har gjort mina dippar kortare och inte så jobbiga. Jag har också alltid känt glädje och en jäkla massa framtidshopp, då jag varit i naturen och vandrat eller sprungit. Nu är jag givetvis inte en standardprototyp på en människa med psykiska dippar då och då, där naturens kraft alltid lindrar och läker. Men så mycket vågar jag i alla fall säga, att naturens medicin gör aldrig en människa sämre.

I dessa Coronatider är jag säker på att naturen kan ge alla människor kraft och hopp då tillvaron just nu för många av oss kanske känns lite tråkig och jobbig. Vi har ju just nu ett samhälle som går på sparlåga och som inte tillhandahåller några trivselmötesplatser som dans, teater, sport, musikfester och andra arrangemang. Med andra ord måste vi själva hitta på vad vi ska göra och vad är då inte bättre än att vandra, springa eller cykla ut i naturen och se den begynnande våren. Naturen bryr sig inte om Coronan, den fortsätter framåt med outtröttlig kraft och också helt ovetande om hur många av oss som är sjuka eller dör.

Vad var det han sa den gamle filosofen och tänkaren, Rousseau ? ”Tillbaka till naturen”. Det myntade han på 1700-talet, då han tyckte att civilisationen fördärvade människan och nu när det är 2000-talet så kanske hans begrepp är ännu mer viktigt. Så ut och vandra, spring, cykla samt se och upptäck! Vi dör i alla fall inte av det!

Och vill man vara hemma så kan man ju vara lite pysslig och göra saker och ting, vilket ju också är ett mycket bra sätt att förhindra dystra tankar. Skapade en typisk Skånebild precis i paintprogrammet på min dator, ett program som ju alla har, vilken får visa på att man inte behöver vara konstnär för att skapa och inte behöver man ha en massa konstnärsprylar heller. Och skit samma vad det blir för resultat för det är stunden av skapande som är betydelsefull inte slutresultatet.

Blogginlägg 3 mars 2020
"Skåne på cykel-sidan växer och snart så drar jag ut på cykelfärder"

Skåne på cykel-sidan blir mer och mer komplett, så komplett något nu kan bli i teorin. Jag tycker att den börjar se allt bättre ut i alla fall och att den snart innehåller det jag vill ha med av leder, rundor och information. Men vilken tid det har tagit. Jag började fundera på hemsidan strax efter jul, så i två månader har jag hållit på och sökt information, skrivit och skapat bilder mm. Jag skulle dock velat ha en hemsida med sökbara kartor och mer interaktiv men där sätter kunskapen käppar i hjulet, så jag får utgå från den kunskap jag har och lära mig lite mer då och då. Det är ju ändå själva cyklingen, filmandet och fotandet som är viktigast. Presentationen av mina cykelturer måste bli så bra jag kan göra dem utifrån den billiga och enkla utrustning jag har, vilket kan ses på bild nedan. Cykeln, min 20-åriga Crescent Abisko på bilden nedan, står och väntar i garaget på att tillsammans med mig få se mer av det Skåne jag bara ÄLSKAR och som har så mycket att erbjuda. Trodde aldrig jag skulle komma att älska Skåne så, då jag för 35 år sedan flyttade från Kalmar till Malmö och sen till Höör och numera Ystad. Ett Ystad där knoppar snart brister och den gamla sången "Vintern rasat ut...." redan är passe. Men man vet aldrig, för två år sedan så föll snön i decimeter över Österlen i slutet på mars och början av april så det kan ju hända igen.

Men rädslan för att det ska bli vinter hos sådana som mig som vill ha sol, ljus och värme är inte speciellt stor i tider av Coronaviruset som sprider sig över världen och gör många sjuka och får världsekonomin i lite fritt fall. Än har jag inte blivit rädd men hörde att det fanns en Coronavirussmittad person i Skåne, så peppar, peppar. För är det några som drabbas hårt så är det vi äldre men får hoppas att min kondition är så pass bra att jag överlever ett virus. Det är ju faktiskt också yngre som drabbas illa även om det är flest gamla med dåligt allmäntillstånd. Nog om det och åter till framtidstro och hopp om en bättre värld för kommande generationer. Jag har i alla fall upplevt ett bra liv här i Sverige, född efter kriget och med det välstånd som freden förde med sig här. Tack Sverige, Du gamla Du fria!

Blogginlägg 26 februari 2020
"Med fokus på mig själv och våren"

Back in buisness får man väl kalla det eller i alla fall tillbaka med det eviga skrivandet "om mig själv" och mina utmaningar, hi, hi, hi! För än är inte gubben färdig för "träfacken" som man ju kallar den där kistan som de flesta läggs i. Dock ska jag inte läggas i en sådan för numera finns det "direktbegravning" utan kista. Nog om det och den dagen, den...... Först ett glädjande besked, vitsippan blommar! I söndags den 23 februari såg jag den vid Svaneholms slott, bilder nedan. Jag blir så jävla glad för att uttrycka mig så som jag känner, för vitsippan står för vår, ljus och i alla fall för mig med ett lättare sinne.

I övrigt så går jag på sjukgymnastik och får nya övningar var tredje vecka. Övningar som jag gör dagligen vid ett flertal tillfällen och som nu efter lite drygt 6 veckor faktiskt gjort så att jag inte känner samma smärta i mitt högra artrosknä som jag gjorde tidigare. Dock så är mitt vänstra det som opererades för snart 20 år sedan bara lite, lite bättre. Kanske mest en psykologisk några procent mindre värksmärta. Men jag kör på, jag ger mig inte, det ska bli lite bättre och lite mer bättre, absolut. Tron är ju den bästa medicinen.

Avslutningsvis: Brukar för det mesta, ja strängt taget varje dag, ha några låtar, som jag nynnar på i mitt inre och den som har kommit upp i mitt huvud i dag är Kentas gamla låt "Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida" En låt som också brukar spelas strax innan start i Kullamannen Ultra. Ja det var alles för i dag den 26 februari. Kommer att skriva här en eller två gånger i veckan för "tomma öron" eller få läsare (men skit samma och vad kan jag begära), "en patetisk gubbe". Men det är lite skrivterapi för mig själv i alla fall och det är inte fel, för det peppar mig framåt!