Patetiske gubbens blogg

Blogginlägg: 16 augusti 2019     

”I gränslandet”

Man kan befinna sig i gränslandet på många sätt. i veckan som gått har jag sprungit tre etapper på Skåneleden och då har jag ena stunden varit i Skåne och i nästa i Blekinge. Bilderna nedan är från sjön Raslången och Halen som båda ligger i Blekinge. Halen är Blekinges största sjö. Mer text kommer........

Blogginlägg: 11 augusti 2019     

”Mitt Skåneledsprojekt blir en dyrbar historia”

Egentligen kostar inte mitt Skåneledsprojekt multum, då jag ju tar mig till de olika etapperna med Skånetrafiken och med månadskort (varav Skånetrafiken sponsrat mig med två månader) eller med sommarkort och äter medhavd matsäck. Men då jag tyvärr tappar och förlägger prylar och då i första hand min elektroniska utrustning (kamera och stabiliseringshandtag) så blir det kostsamt. Inte alls roligt att skriva om, då tankarna kanske genast kommer, är gubben senil och förvirrad, som inte kan hålla ordning på sina prylar? Hur som helst så har jag under våren tappat både mobil och stabiliseringshandtag till kameran. Mobilen kom till rätta då en man i min ålder hittat den. Värre var det med mitt stabiliseringshandtag som nästan kostade två tusenlappar och som efter att jag tappade det hårt i marken, slutade att fungera helt. Fick då köpa ett nytt för 1500 kr. Har också förlagt div klädesplagg på bussar och tåg.

Och så i måndags den 5 augusti efter att ha satt mig på bussen 06.12 från Ystad till Kristianstad för att där byta till tåg till Sölvesborg, dit jag anlände strax före nio (försenat tåg) för att därifrån börja springa den sista Skåneleden ”Kust till kust” så händer det som bara inte får hända. Innan jag stiger av tåget så lägger jag min actioncamera, som är monterad på mitt stabiliseringshandtag (gimbal) på sätet bredvid för att packa ner en överdragströja i min löparrygga. Stiger sedan av tåget och precis när det rullar iväg, nästan skriker jag inom mig själv: ”MIN KAMERA” och då inser jag att min actioncamera Gopro Hero White och mitt stabiliseringshandtag ligger kvar på tåget. Kontaktar direkt på stationen Skånetrafiken som hänvisar mig till en avdelning för borttappade prylar, som öppnar kl elva och då inser jag att utrustningen nog aldrig kommer i min ägo igen. Jag blir oerhört nedslagen, ringer frun och säger att jag kommer hem igen. Åker tillbaka med tåg och buss till Ystad för att vara hemma igen strax efter elva. En t o r resa Ystad – Sölvesborg på 5 timmar och till ingen nytta och utan min filmutrustning. Frun är som vanligt tröstande och säger, köp nytt så  sagt och gjort. Jag kontaktar Scandinavian Photo i Malmö som har ett exakt likadant stabiliseringshandtag (gimbal) och kamera som jag blev av med samt också ett bra SD-kort som man måste ha till kameran. Jag beställer och åker dit och köper. Scandinavian Photo i Malmö är alltid mycket hjälpsamma och det är synnerligen kunnigt folk som jobbar där. Så bilden visar på de nyinköpta prylarna. Det värsta att bli av med kameran var att mina söner hade gett mig den i 70-årspresent, vilket ju kändes extra surt.

Så i fredags den 9 aug gör jag om samma resa. Jag tittar i min rygga, känner i fickor och tittar tre gånger där jag suttit och stiger åter av i Sölvesborg men nu med min nya utrustning men lite fattigare. Min utrustning är dock inte av det dyraste slaget så jag överlever och någon dyrare utrustning köper jag inte för att använda i mitt Skåneledsprojekt p g a att jag glömmer och tappar så lätt. Det är kanske inte heller så konstigt att det händer missöden då det är många transporter och många, många mil att ta sig fram i många, många dagar. Hur som helst, jag sprang de två första etapperna på Kust till kustleden och resultatet kan ses på min sida skaneled.se. Att jag bara sprang två etapper på sammanlagt 30 km var för att jag inte riktigt visste hur min kropp skulle kännas efter den uttömning av krafter och belastning på min kropp jag gjorde då jag sprang Swedish Alpine Ultra. Nedan några bilder i en slideshow från Blekinge där Skåneled 1 börjar. Jag kommer inte att kunna springa Kust till kustleden och de 37 milen innan augusti är slut och inte heller innan september går över till oktober, då jag dels ska jobba mycket, dels ska åka till Norge och vandra bl a. Så kanske slutför jag inte projektet förrän halva oktober gått till ända. Men även om det är två månader dit så funderar jag mycket på mitt projekt för 2020, lutar just nu mycket åt ett cykelprojekt.

Blogginlägg:  4 augusti 2019     

"Blogginlägg som självterapi och nu tar jag mig an Skåneleden igen"

Det dröjde det inte så många dagar efter att jag lade ner den tidigare bloggen förrän mitt skrivande var igång igen och frågan jag måste ställa mig är: För vem skriver jag? Ja, inte för några andra än mig själv egentligen för mina ord är ingen författares, ingen poets, ingen ledarskribents som väcker intresse och applåder precis. Mina ord är bara ord som är skrivna i någon slags jävla form av självterapi.  Kanske vill jag bara kräkas ur mig lite ord, som sedan blir några innehållsfuttiga meningar och som till slut blir ett för andra föga intressant blogginlägg. Ja hur som helst så skriver jag så länge andan faller på eller lusten finns. Det är skönt att kunna vara så distanserad till sig själv, så att man verkligen inser att det man skriver är i stort sett bara blaj, blaj och det gör ju de flesta som har en blogg. Så när jag plötsligt bara känner att faan nu är det för mycket, så lägger jag bara ner bloggen och raderar alla inlägg. Hur lätt som helst och jag behöver aldrig tänka på några följare och ha något ansvar för dem. Mina följare är få och kan räknas på ena handens tumme, ja just precis. Jag är den ende som alltid läser mina blogginlägg. 

I kommande vecka så drar jag åter på mig terrängjoggingskorna för att börja springa och dokumentera den sista Skåneleden "SL1, Kust till kustleden", som går från Sölvesborg över hela norra Skåne fram till Båstad och sedan rundar Bjärehalvön och slutar vid Ängelholm station. Men innan jag når Ängelholm så ska jag kuta 27 Skåneledsetapper med en sammanlagd sträcka på 37 mil. Jag ska dessutom sitta på Skånetrafikens tåg och bussar i ca 40 - 50 timmar och springa/gå nästan 10 mil som transport från och till Skåneleden från och till busshållplatser och tågstationer. Förresten så var Skåneled 1, "Kust till kustleden" den första Skåneleden som drogs 1978. Ja inte hela på en gång utan det började med sex etapper från Sölvesborg till Glimåkra.  Så de sex etapperna kan man  ju säga  är originalet. Nu täcker Skåneleden hela Skåne och är 125 - 130 mil lång. Mina dokumentationer av de fem Skånelederna och alla etapper i form av bilder, text men framför allt filmer har ett visst intresse. En del etapper som är lite speciella ur ett vandringsperspektiv har setts ganska många gånger, vilket motiverar mig att filma de återstående 27 etapperna också. Alla mina filmer kan ses på min Youtubekanal "löpargubben" och alla bilder, texter samt filmer kan också ses direkt från min sida "skaneled.se". En sida som när den är färdig efter den sista Skåneleden kommer att finnas ett par år, som en dokumentation för att intresserade vandrare vid dator eller via mobilen kan få en bild av hur en viss Skåneledsetapp är. Bilden nedan är från min Youtubekanal och  visar några av de etapper som har haft flest tittare hittills.